Så sjukt nära att trilla dit. Att ge upp litegrand, bara för nån timme eller så. Släppa hämningarna, sluta tänka och bara njuta. Jag trodde verkligen att jag behövde den där fixen. Hela mitt väsen skrek att jag inte skulle klara mig igenom det här om jag inte fick den. Om än bara en liten. Men jag kan stolt säga att jag stod emot. Abstinensbesvären är inte ett dugg mindre nu, gudarna ska veta att det känns precis lika hårt som innan. Men jag vet att jag kan klara det nu. Jag behövde den här krisen för att bli lite, lite starkare. Fixen får vänta. Godis äter man bara på lördagar.