Hemma igen då. Lyckades hitta en present till Malin, två till och med. Lyckades dessutom roffa åt mig pappas bilnycklar, och därmed också själva bilen. Väldigt skönt måste jag säga, att slippa cykla till och från vasastan ikväll. Jag känner mig nöjd. Risken är dock ganska hög att jag kommer att falla för den där frestelsen. Frestelsen med stort F. Eller stort G kanske. Jaja, det är givetvis så att mitt huvud fortfarande är ockuperat av en enda tanke. Men åh, patetiska människa, kanske ni tänker nu. Köp dig lite jävla godis och håll käft. MEN. Det är inte så det funkar. Man kan inte bestämma sig för en sak, kämpa stenhårt för det i 1,5 vecka och sen bara ge upp. Skita i allt och göra som man vill. Det är inte rätt. Jag skulle inte kunna leva med skammen. Därför måste jag försöka omgruppera trupperna och bygga upp mitt försvar mot det här jävla suget ännu mer. Och sen, på lördag, när jag faktiskt får äta godis, så kan jag njuta av det så mycket mer. Det kommer kännas legitimt, och rätt, och inte ett dugg skyldigt att göra så. Därför väntar jag. (eh..försöker..)