Jag sprang. Det blåste lite, men jag sprang. Lite längre än vad som var tänkt, man är så dum när man är i andra andningen.. Efteråt knallade jag iaf bort till bruttan som hade maten klar. Helt sjukt gott, och illamående som vi var tryckte vi i oss lite mashmallows till efterrätt. Allt på klassiskt bruttan-manér.
Ikväll är det äntligen Håkan på schemat! Lite föröl hos Anna sen bär det av bort till arenan. Som jag har längtat och längtat..
Sen är det ju allt annat också. Som finns i tankarna hela tiden, mer eller mindre.. Allt det där som gör att humöret kan svänga på en sekund. Det där som man inte kan göra något åt, hur gärna man än vill, hur mycket man än försöker. Det måste vara svårt att umgås med mig ibland, ena sekunden glad och andra helt tom. Man kan le men det når liksom inte ända upp till ögonen. Det är inget som spelar någon roll.
Jag får ta mig i kragen tror jag. Sluta tänka.