näe

Jag har kommit in i den där fasen där det är så sjukt jobbigt att ta tag i saker. Allting känns som ett enda stort företag. Jag borde exempelvis städa i mitt rum. Jag gick tom in i rummet med den ärliga intentionen att göra det. Men sen fick jag syn på datorn. Och det kändes roligare på något sätt. Så nu sitter jag här, för lat för att resa på mig. Tittar på gamla kvitton och papper, damm och en äppelskrutt. Snurrar på stolen och ser kläder överallt, kläder vars egentliga plats finns i garderoben. Beslutar mig för att göra en insats nu. Men så snurrar jag tillbaka igen och ser min dator. Tänker att jag ju faktiskt kan städa till hösten. Då när man ändå är hemma tillräckligt mycket för att faktiskt märka någon skillnad.