Ni vet hur jag skrev att vi fick cellofan av den där snälla mannen på coop, men att vi var så fascinerade av att den låg inne på lagret på fruktavdelningen. Well..

Jenny sa...
jag vet bara att securitas-vakten har hand om det på coop i gbg. och det stämmer, han har en gömma på lagret. där finns tejp och snöre med.

Tack Jenny! Hehe, lite roligt ändå, att cellofanet vaktas av securitas. Det kändes lite oväntat. Men det klart, jag har hört att just cellofan och tejp är väldigt stöldbegärligt. Speciellt nu i finanskrisen.

Alla klarade sig! Ingen behövde gå tidigare och vi mår bra alla tre. Det är ju otroligt. Jag och anna har precis avnjutit en sjukt god pastasås med bacon och grädde och det börjar bli lite tungt i ögonlocken. Vi har haft jättekul ikväll Anna, Ida och jag. Det är skönt med så goda vänner, man kan vara ifrån varann i ett halvår men ändå blir det aldrig konstigt när man ses igen.
Imorgon ska vi ligga i sofforna jag o anna. Käka pizza, chips och se på björn gustafsson. Kan det bli så mycket bättre på en bakfylle-dag..?

peppar peppar

Jag och Anna ska festa ihop idag. Det har inte hänt sen i augusti. Ida ska också festa med oss. Det hände senast i maj. Det ska bli jättekul, verkligen, men det är lite spänt och nervös. Det brukar alltid sluta med att en av oss får åka hem tidigt när vi tre festar. Någon som inte mår riktigt bra och som kanske behöver lite extra sömn. Och en toa. Jag bara hoppas innerligt att det inte blir jag.

Julafton

Då har dem börjat trilla in. Alla dessa jävla God-jul-hälsningar på sms som helt uppenbart är mass-utskick. Jag svarar inte. Läser med ett halvt öga, grymtar lite och lägger ifrån mig telefonen för att sedan glömma bort det. God jul.

Jag tänker aldrig mer baka julgodis. Jag är inte ens sugen på att äta nåt jävla julgodis. Och vi har inte ens smakat på de 9 sorter vi har gjort. Fan, vi har förstört choklad.

efter en vecka i kylen

"det är inte kolsyran vi vill åt, det är ju smaken"

det smartaste anna sagt på mycket länge..

Vi ska ju ändå flytta snart

det här med skärbräda känns ju jätteöverskattat

Nougatpinnar. Gaah. Så mycket som ska göras, så lite tid. Vad gör man? I bruttanhood tar man en ganska stark irish coffee och lite brie och chillar en stund. Ingen fara på taket. Vi har ju hela kvällen på oss.

En eloge till den väldigt härliga mannen på coop som bara skänkte tre meter cellofan till oss. Det är fortfarande en gåta varför cellofanet låg inne på fruktlagret dock..kanske jenny kan svara på..?

hehe..ett snabbt avbrott för lunch på prima blev visst elins esplanad i två timmar med shopping till julafton och juldagen.. Men nu är vi back on track igen. Det kommer bli så bra det här.

Belgisk tryffel smaksatt med Bailey's.

Vi är så bra.

Julbak i bruttanhood..

Vi var och handlade i två och en halv timme igår. Mycket angenämt. Och dyrt. Men det må så vara, vi kommer ju känna oss så tillfreds med oss själva när vi överlämnar allt godis till våra mammor och diverse julaftonsfirare. Det finns ingen sann altruism. Det här gör vi för vår egen skull.

Vi gör ingenting halvdant.

Pappa och jag har köpt en julegran. Det har nog aldrig gått så fort. Pappa hintade lite om att det kanske berodde på att mamma inte var med. Eller okej, inte direkt hintade, han mer sa det rakt ut. "Hehe, det har aldrig gått så fort att köpa gran. Men mamma är ju inte med..!" sa han. Sen köpte vi mat och så låtsassuckade han när jag påminde om att jag ska bo hemma i februari. "Du får bo hos marie och samuel" sa han. Hehe, han är rolig min pappa. Skojfrisk.
Iaf, vi skulle börja klä den här "finaste julgranen vi någonsin haft" (pappas ord) men så upptäckte vi att ljusen inte fungerade så då fick pappa åka iväg och köpa nya. Och det vet ju alla att man inte får börja klä granen om det inte finns ljus i den. Konstigt koncept det här med att klä granen den NITTONDE december för övrigt, jag vet. Men vi ska ju ha lilla julafton imorgon och vad gör man inte för sin storasyster som ska åka till Thailand och "fira" jul. Det finns inga julgranar i thailand. (en ren gissning, jag har egentligen inga grunder för ett sånt uttalande).

Jag har börjat vänja mig vid tanken på ett liv utan kimono. Iaf i en vecka till, sen får jag lön och kan köpa mig en kimono själv om ingen vänlig själ ger mig det i juleklapp. Kimono. K-i-m-o-n-o. Hehe, ett trevligt ord.

hehe..

jag vet inte men när folk säger att det är jag som är moraliskt fördärvad kanske dem borde tänka om..

men vad ii

Sitter och snokar igenom annas dator och hittade den här bilden. Jag vet inte vad som är roligast. Att jag tror att jag faktiskt kan lyckas rädda bilden genom att försöka pluta med läpparna eller att anna ser ut att njuta sjukt mycket av att bli uppslukad av mitt hår.

Jag vill verkligen sjukt gärna ha en kimono. Livet kan väl aldrig bli fulländat om man inte har en kimono? Smaka på ordet bara. Kimono. Bara själva grejen att man kan säga att man går runt i sin kimono gör ju att man måste ha en. Nu. Ge mig. Gaaaah!

Det är verkligen inte alls långt kvar till julafton. Eller juldagen för den delen. Fick sms häromdagen av fröken Eskilsson som bestämt sig för att inte vara kräksjuk den här julen också, och därför ville hänga med ut på juldagen. Mycket roligt. Det ser vi fram emot.

saker du inte vet om madeleine lindholm #2

Jag är sjukligt stenhård på att hålla traditioner.


Man går upp 07.15 och tittar på julkalendern. Så har det alltid varit. Punkt.

..förutom att jag skrivit kontrakt på en lägenhet en våning ovanför Saras idag. Och att vi bestämt oss för att tågluffa i sommar. Och att jag och anna ser sjukt mycket fram emot hjärtslaget i februari. Utöver det är det inte så mycket.

Jag är så upptagen, hinner inte ens blogga. Och det är inget intressant jag är upptagen med, bara skola och jobb. Mitt liv är ganska innehållslöst för tillfället. Ibland hinner jag se en film. Eller på spåret. Men utöver det finns det inte så mycket att kommentera.

Förresten! Höll ju på att glömma! Den underbare Håkan Hellström kommer till Arena Skövde den 6 mars. Självklart ska jag dit då. Mamma var så snäll och fixade biljetter. Mina vänner Anna och Johan ska följa med också. Jag får tydligen stå en bit bort, och blunda, men jag är ju bara glad att slippa gå själv.


Vill det sig riktigt väl kan drömmen om att få se the Killers bli verklig i februari, men det är ju bara förhoppningar än så länge...

Sagt av Anna P, min så kallade bästis

"Julen lockar verkligen fram det allra värsta hos dig bruttan!!"

Jag vill bara sova. Det går bra så länge man inte tänker på hur trött man är. Det är värre när man kommer på vilken jävla höst man har haft och att det inte finns utrymme till särskilt mycket vila och avkoppling förrän i jul. Och då behövs det ju ändå läsas lite. Anna D frågade mig i skolan när jag sover egentligen, eftersom jag är vaken sent och går upp vid sju. Det är ju inte det att jag inte vill sova, men när man vet att man kommer ligga vaken ett bra tag innan man somnar så skjuter man gärna upp det. När jag tänker efter har jag inte sovit ordentligt, regelbundet, på säkert 1,5 år. Det är lite svårt att tänka på utan att få panik.

På spåret. Där har vi ett bra program. Mycket trevligt. Den där Oldsberg verkar ju så mysig. Och Björn Hellberg är ju så underhållande.. Det är nästan så att man längtar lite till imorgon kl 20.00. Lite morotstavar, gurka, paprika och dip på det så har man ju en helkväll. Det finns inget som går upp mot en riktigt bra frågesport.

Ålder är bara en siffra.

Vad har hänt med tv-programmen egentligen? Om det bästa som går att erbjuda mellan kl 17-18 är dubbelavsnitt av Americas funniest home videos så överväger jag seriöst att kasta ut min tv från balkongen och aldrig mer köpa en ny. Jag hatar AFV.

20 dagar kvar

Tredje december var en ganska bra dag på många sätt. Jag åt lunch med pappa, fikade med Sara och hade beck-maraton med Johan. OCH. Fick en lägenhet! I samma hus som Sara, en trappa upp. Helt otroligt bra! Vi kom på massor med roliga saker vi kan ha för oss. Och dela frys. Och vi behöver inte ens ta på oss skor när vi ska till varandra.
Sen, sen fick jag reda på min tenta. Den var ju alldeles godkänd, helt underbart skönt. Nu behöver jag inte tänka mer på den utan kan koncentrera mig på att läsa jättedyr litteratur till den här kursen istället. Gud så bra.

Dock känns det ju lite konstigt. Om Anna ska bo borta i kurorten och jag i bataljonen så blir det ju helt plötsligt 10 min avstånd..det är 10 min mer än vad det är nu. Det är ju jättekonstigt.

Anna får bo i min klädkammare. Ihop med frysen.

22 dagar kvar.

Klant-madde missade första halvan av förmiddagspasset idag för att jag hade skrivit fel i min kalender. Typiskt. Jag som ändå vaknade kvart över sju för att se julkalendern hade ju knappt ens behövt stressa imorses. Johan hävdade bestämt att det inte funnits någonting i min kalender som har stämt sen jag fick den, men jag vill mena att det är en överdrift utan dess like. Det är ju bara salarna som inte brukar bli riktigt rätt. Typ. Som tur var så fick jag sms av Sara när jag satt och åt frukost eftersom hon undrade vart jag var nånstans. Det var bara att bege sig. En heldag senare är jag hemma igen och tänker att det inte är någon skada skedd.

Jag kan fortfarande inte släppa att jag har sett tomten idag. Självaste tomten.

mer jul

Deluxe-pepparkakshuset som jag och min roomie så martha stewart-aktigt slängde ihop på en höft igår kväll. Lägg märke till dörrknoppen och granen. Det är detaljerna som avgör.

Plastisen, utan stjärna men med en nog så fin rosett på toppen.

Okej, rosetten ser för jävlig ut, men stjärnan var för tung för plastisgrenen på toppen. Och fine, vi gjorde inte inte huset från scratch, men vi är jävla mästare på att smälta socker.

Jag har sett tomten!! Han satt i en bil på parkeringen vid elgiganten. Anna skrattade när jag sa det.

..det låter ju faktiskt lite konstigt nu när jag tänker på det.. varför skulle tomten handla på elgiganten när han kan fixa allt i tomteverkstan. Jättekonstigt..

Det är mörkt ute. Klockan är halvfyra och det är mörkt. Inget klag, o nej, en reflektion bara. Jag ska köpa en julegran om en halvtimme. En plastis. Det är första gången nånsin. Jag har alltid sett det som helgerån att ha en plastis. Det känns inte bara fult utan även oinspirerat och tråkigt. Dock försökte vi ju med en äkta barrig julegran här i vardagsrummet förra året. Det slutade med att katten välte den två gånger och att vi hittade barr i lägenheten fram till mars. Jag ser detta som en fullgod ursäkt för att stoppa in en plastis i hörnet istället. Dett gör ju också att man kan ställa fram den idag, på självaste första december, utan att den kommer vara tokdöd på julafton. Och har man gran framme så finns det ju ingen anledning att inte tomte-pynta också. Kanon. Då beger jag mig då. Har ni tur kommer det senare ett deluxe-kort på den enda accepterade plastisen i världen. Om ni har tur alltså.

Hehe, pratade förresten med Anna i telefon igår på jobbet. Hon undrade varför det låg potatisbollar i lådan med saxar och klämmor.. Ett bevis på min trötthet och totala hjärndödhet efter jobbet i lördags kanske?

1 december

Ingen mer helg. Det är måndag, nu måste man vara seriös igen. Sköta skolan och träningen och maten och livet. Ojoj. Klockan 09.25 ska jag börja läsa Kazemi. Inte en sekund senare. Och sen vid tjugo över tio ska jag ta en paus, och då ska jag se på JULKALENDERN!! Wohoo! Det är bara 24 dagar kvar till jul! Är det inte otroligt!? November is long gone och kommer inte igen på ett helt jävla år! Hehe, blev lite exalterad där.. Nåväl, en minut kvar, better get ready.

After Work

Helt slut, utslagen i soffan. Vi har käkat lövbiff, fetaost, bearnaisesås och potatisbollar. Sjukt mycket bättre än lunchen på jobbet som bestod av fyra prinskorvar o lite janssons med bortbillad ansjovis. Sen vart det nån dålig film med Val Kilmer på tv. Så dålig att jag plötsligt fick motivation nog att byta gardiner i vardagsrummet. Mycket tjusigt.

Nu är det Beck. Det är lite läskigt faktiskt. Tur att jag inte är ensam hemma. Då hade jag inte kunnat se på Beck.

saker du inte vet om madeleine lindholm #1

Den första skivan jag köpte var Jan Johansens.

Varför var det ingen som stoppade mig??

Jag hittade min Julkonsert-skiva! Lycka.

Är det inte underbart att bara ta sig ledigt så där helt omotiverat en vanlig fredag, fast man egentligen inte alls har tid? Lyssna på julmusik, upptäcka nya roliga band och dricka kaffe.

Är det det här som är livet? Eller har jag fattat fel?

Älskar älskar älskar

Förresten damp den här ned i mitt brevinkast igår.

Det är äkta kärlek mellan oss. Vi gör allt tillsammans.

Tur för Kazemi att hans föreläsningar är roligare än hans avhandling. Jag avlider snart. Lösning: hoppar över siffrorna, läser bara löpande text.

Tabeller kan väl inte vara så jävla viktiga..eller?

God Morgon

En helt ny dag, igen. Det är ju otroligt! Idag ska det pluggas så det står härliga till. Sen kommer det någon människa och tittar på lägenheten också. Att jag säger någon beror på att jag inte har den blekaste aning om vem det är, hon presenterade sig nämligen inte. Jag tycker det är underligt och jag stör mig på det här. Mycket löjligt, det är jag väl medveten om, men det känns som basics när man ringer någon. Nevermiiiind, jag tror bestämt att Cubus öppnar idag så det kan ju bli så att jag är tvungen att gå dit. Men det återstår att se, det beror såklart på hur duktigt jag har läst. Therefore, ha en bra dag, nu blir det frulle sen Kazemi.

Samtal med lägenhetsperson:

Jag: Ja det är Madde
Hon: Hej.
J: Hej...?
H:...ja, jag ringde angående lägenheten...?
J: Okeej
H: Ja, jag skulle vilja titta på den
J: Ja det går jättebra, när hade du tänkt dig?
H: Ja, någon gång det passar dig är ju lämpligt
J: Ja, jo....
..sen fortsatte det i samma stil..ett jättekonstigt samtal.

Nä nu hann jag ju med lite pilates också när min dator bestämde sig för att uppdatera en massa och stänga av sig utan vidare. Gud så produktivt.

en dag med ali kazemi

Snöstorm allan. Det är ju underbart. Jag har dock inte varit ute en enda gång idag. Jag har suttit på min rumpa vid skrivbordet i åtta timmar och läst Distributive Preferences in Social Dilemmas. Inte för att den är så hemskt intressant, nej nej, absolut inte. Det är en avhandling på engelska. Jag läser den för att jag måste.

Snart ska vi gå och handla, jag och min inneboende. Efter åtta timmar med näsan i boken ska jag besöka min oas, Ica Maxi. Det är ett underbart ställe det där. Väldigt rogivande.

Det snöar ute. Snöar! November fjäskar. I love it.

glömde ju nästan. Samtal mellan mig o anna igår kväll..

J: jag blir aldrig mätt bruttan...! Jag kan äta hur mycket som helst!
A: Haha, du kanske har binkine-mask!
J:
A: vaddå..?
J: Hahahahaha!
A:
J: Vad sa du att det hette??
A: Binkine-mask?!
J: Hahaha!
A: Vaddå?? Binkine. Bankine. Ben..Binkine-mask! Vad heter det då!?!

Hahaha! I rest my case.

Runners High

Jag har sprungit en mil idag! Jag är så bra. Så bra så bra. Och tänk så glad man blir efteråt. Det är ju jättekonstigt egentligen, att man springer o springer o springer i nästan en timme o sen när man kommer i mål är man alldeles jätteglad. I flera timmar efteråt också. Jag är fascinerad. Mycket fascinerad.

Just i detta nu ligger jag välförtjänt på sängen med datorn på magen o ser på 2½ men. Skrattar. Skiter i att det är november. November kan dra åt helvete. Sen ska jag till Sara och äta pepparkakor. Och då är november ännu mer chanslös. Till råga på detta så väntar en väldigt bra helg. Det är så bra.

Det är ambitiöst i Bruttanhood.

Vi har storstädat idag. Verkligen storstädat. Anna har tom dammat lister och ovanpå saker. Tydligen har inte det varit en av våra starka sidor.. Sen har vi motionerat också. Hon på gymmet och jag har tagit en hurtpromenad med mamma. Som om det inte vore nog med allt det här så sitter vi och pluggar nu. Vi är fast vi våra skrivbord och är supereffektiva. Ja, förutom just precis nu då.

vitt vitt vitt

Okej, jag ska sluta festa. Det är ju inte ens roligt längre. Eller, okej, klart det är kul. Men det är inte värt att vara bakis för. Speciellt inte när man jobbar dagen efter. Så åvve-sittningen på fredag får bli hyfsat lugn. Jag får dricka mina två öl och sen vara låtsas-vuxen. "Nej tack, jag ska plugga imorgon". Jag ska träna på det svaret hela veckan. Ja, så att det verkligen sitter sen på fredag när folk vill hälla i mig sprit och mer öl. Så får det bli.

"Nej tack, jag ska plugga imorgon".

aber hallåå

ett gammalt hederligt fylleinlägg. Jag är hemma från kåren nu. Kåren is da shit. Går ens nån fortfarande till bogrens?? isf whyy? Jag har testat absinthe, men bara liiite, var lite rädd för däcket. Det var jimmys granne som hade. Dålig musik dock, inte som i bruttanhood. Har glömt berätta att jag sagt upp lägenheten för övrigt. Vi ska flytta. Men vi älskar varann ändå, vill komma lite närmare skolan bara. Fortfarande bästa vänner=) Imorrn ska jag jobba, vad tror vi om det? Går det finfint? Ja tror det va? Inte skulle väl jag vara bakis..nä då.

Hemma från jobbet och på väg in i duschen. Det är kåren som gäller ikväll. Massa killar i finkläder som varit på herrsittning tänker jag då rakt inte missa. Först väntar dock förfest med Jimmy och mina öl. Trevlig helg.

Jag har jobbat idag. Ligger i sängen med en smittad, seg dator. Hungrig eftersom jag inte hunnit äta ordentligt. Trött eftersom jag inte sov så mycket inatt. Jag har ingen lust med det här just nu.

En söndagkväll i november.

Hur man alltid kan vara så naiv och tro att man ska ta det lugnt när det är fest är ju jättekonstigt. Har man inte lärt sig vid det här laget?
Nu återstår ju och se om jag kan byta till mig en tidigare hemgång från jobbet idag. Kan jag? Visst kan jag väl?

done.

Har lämnat in tentan. Det första jag gjorde imorses var att ringa mamma och be henne skriva ut den på jobbet eftersom vår bläckpatron är slut här hemma och vi inte har råd att köpa en ny. Javisst, sa mamma, men halvtio har jag fika vet du. Mm, don't worry, jag kommer innan fikan. Och som den goda vän jag är så tog jag även vägen förbi Johan i bibblan där han satt och slet sitt hår. Jag bara ändrar och ändrar, sa han. Den här tentan har skapat huvudbry hos de flesta tror jag. Tänka själv i all ära, men nog är det skönt med lite riktlinjer.

Så nu sitter jag här, helt planlöst och surfar runt på www:t. Youtubar litegrand och sådär, hade jag kunnat hade jag lagt in en video här men jag är ingen datanörd så ni får hålla till godo med mina ord.
(Om det dock är någon som kan så är det fritt fram att skriva det i kommentarsfältet. Tack.)

Okej så jag har blivit utmanad av Jenny..

Regler:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

7 saker om mig:
- Jag är sjukt beroende av rutiner. Det är viktigt med rutiner.
- Lever efter mottot: Tv-serier är inte en hobby. Det är en livsstil.
- Är faktiskt ganska bra på att laga mat. Och baka.
- Får dåligt samvete av att slänga tetrapak i papperskorgen. Källsortering people, källsortering.
- Jag har aldrig sett en skräckfilm.
- Tappar min mobiltelefon i marken minst en gång om dagen.
- Vet inte riktigt vad det här går ut på men gör det ändå.

Anna, Daniel, Alexandra, Emma, Malin..sen har jag inga mer som jag kommer på..

Nej men det här var väl roligt. Vad ska vi göra nu?

klapp på maddes axel.

Äntligen är jag klar med tentan! Guud så skönt! Två dagar innan inlämning till och med. Cred till mig tack. Seså, komsi komsi. Ös beröm över mig nu. Seså.

jag har redan fixat enbusken på balkongen

Stäääääääd!!! Green day på högsta volym så kör vi! Nu ska det jävlar i mig bli rent här. Rent rent rent! Gaaah!

Det blev inget städ. Det blev en sjutusan till kalas-spurt på tentan. Satt och mosade hela eftermiddagen och nu är jag helt slut i huvudet. Skulle gå ut och gå men gick bara och gäspade så det kändes ovärt. Jag vet knappt vad jag heter. Vem är jag? Skam, skuld, ontologisk trygghet? Jag känner mig hjärndöd. Det kan stämma. Varför skull jag annars använda ord som sjutusan och kalas-spurt? Usch. Jag blir äcklad av mig själv.

bored out of my mind

Nej. Jag känner för att vara huslig. Typ baka eller nåt. En kladdkaka kanske. Men det vore ju jättejobbigt eftersom att jag och Anna har slagit vad om att inte äta något onyttigt på veckorna. Och bröd har jag ju bakat så mycket att hela frysen är full. Då är det ju bara städning som återstår. Jag kanske skulle styra upp ett städ..

jag var t.o.m inne på Lunarstorm igår, så desperat är jag att slippa plugga..

jag har varit och övat.

Det blev ingen afro. Det var fullt. Tog en deluxe-prome med min kära brutta istället. Hon var ju givetvis förtvivlad över att jag inte var hemma när hon kom hem, så hon nästan kastade på sig skorna när jag föreslog en prome. När vi kom in gjorde jag den klassiska "bruttan är inte du jättesugen på teee? Kan du fixa för jag har precis lagt mig...?". Nåt ska man väl ändå ha för att man hyser in henne här.

Nä. Nu går det bara inte mer. Vi lämnar resten till imorgon.

Det står pilates på schemat klockan sex. Då menar jag inte sån där pilates som man har på dvd och gör hemma, isolerat och osynligt i sitt vardagsrum. Jag menar pilates på gymmet med en massa andra människor som antagligen är väldans mycket smidigare än Madde kylskåpet Lindholm. Jävla Ida som lurar med mig. Och efteråt, om jag inte har dött, så ska jag vara med på afrodansen. Haha, gud så festligt.

Såhär såg det ut i lördags förresten..

måndag.

Skulle ha börjat skriva på tentan kvart över nio imorses tänkte jag. Klockan är tjugo i elva och jag har fortf inte kommit igång. Fan. Nu blir det mosa resten av dagen så jag kan träna lite ikväll. Tänkte lämna in på torsdag förmiddag, överambitiöst någon?

Vi har förferre med brudarna. Anna kom hem och jag sa; Jag lånar ditt för jag hittar inte mitt midjebälte. Jag borde sluta dricka nu. Men fan vad kul vi har. Vem behöver kräftskivor när man har grumme brudar?

Aber jaa

Då var sista seminariet för kursen gjort. Sjukt skönt. Nu är det bara tentan kvar.

I eftermiddag ska jag "Halloween-pyssla" med min storasyster och hennes knattar. Neoline frågade Malin häromdagen varför dem alltid "glömmer" att fira Halloween. Haha, glömmer!! Hahaha. Jaa du Neoline, det kan man ju undra..hohoho.

Resten av helgen går åt till jobb. Men jag ska inte sätta det i fokus faktiskt. Det blir så dålig stämning då. Helgen får en sån negativ vinkling. Fokus får ligga på morgondagens fest istället. Nu har Ida anslutit sig också, hon som gjorde tummen upp på kortet som Bogrens-vakten tog när hon blev portad därifrån. Haha! Det här kan ju bli hur bra som helst.

Jag har 140 sidor kvar i Sennett. Det konstiga är att jag inte verkar bry mig överhuvudtaget. Det löser sig nog, tänker jag och loggar in på facebook igen. Är det såhär det känns när det börjar gå utför? När man tappar all motivation och hoppar av och börjar jobba som sopare och tycker att det är ju ett sjukt bra jobb för man får ju gå omkring i orangea kläder och prata skit på arbetstid. Är det det? För i så fall loggar jag ut från facebook nu och återgår till Sennett. Snabbt som fan.




Free Counter

God morgon

Jag var ute och sprang imorses. Karstorpsrundan, den där som jag aldrig vågat ta mig runt själv förut eftersom den går runt en sjö och jag är jätterädd för sjöar. I alla fall, emellan alla pipande andetag och svarta prickar framför ögonen så såg jag hur sjukt jävla fint det var där runt sjön. Det var frost och morgon och vindstilla och allt såg sådär magiskt och idylliskt ut.
Sen började jag tänka på ordet trollskt och då blev jag livrädd och var tvungen att springa lite fortare.

no-fucking-vember

Snart börjar november. Jävla skitmånad. Risken finns att jag kommer låta som om jordens undergång är på väg. Som att allt är nattsvart. Det brukar dock gå över i december. Det är en fin månad det. December. Den gillar vi.

Jag bjuder på en.

Mamma, jag och Malin på mellansyrran Mimmis möhippa. Vi var i jättemycket maskopi den dagen. Hade till och med matchat jackorna. Mamma ser väldigt glad ut. Äntligen får vi gifta bort henne, tänkte hon. Malin är inte lika uppenbar. Hon tyckte nog mest att det var roligt att få lite pay back för sin egen möhippa. Jag verkar bara glad över att få vara där.

(okej, så det var ingen medveten matchning. McKinley är det enda funktionsmärket vi får äga för vår pappa. Livet är hårt.)

Just nu gör jag ju dock absolut ingenting.

Tentan. Jag har kommit igång lite nu. Det är omöjligt att säga om jag gör rätt eller inte, men jag har kommit igång. Satsar på att ha den klar på tre heldagar. Det borde gå. Låsa in mig på rummet med kaffe, vatten, datorn och bara mosa. Då klarar jag det.

På fredag kommer syster Malin & Co på besök. Det ska tydligen vara någon slags kräftskiva hemma hos mamma o pappa på lördag. Jag tycker inte om kräftor. Jag tycker om att festa, så jag ska ägna mig åt det istället. Med en annan Malin.
Men det är ju som sagt på lördag. Innan dess ska jag läsa ut Sennett, skriva lite mer på tentan, ha föreläsning och ha seminarium. Det kan ju bli kul.

Omaha 2009

Systrarna Lindholm och en ingift bror på Lundell, skandinavium 27 feb 2009. Biljetterna är bokade och betalade. Det kommer bli guld. Något att se fram emot, så att säga.

Throw me a rope

Jag sitter med fem böcker framför mig. Fem böcker som alla ingår i kursen Identitet och Socialisation. Fem böcker som alla blivit lästa från pärm till pärm sen i september. Anledningen till att dem ligger framför mig är för att jag ska skriva en tenta om dem. Jag ska plocka ut de viktigaste begreppen ur varje bok, gå igenom kursmålen, och sen problematisera och jämföra olika författares teorier och begrepp med varandra. Man får gärna ta problem ur verkliga livet.

Jag har lite svårt att komma igång. Det bär emot litegrand. Jag vet inte hur man ska börja. Inte sluta heller för den delen. Jag har fan inte ens någon aning om hur mitten ska vara. Men det är ingen fara. Jag har ända till sjunde november på mig. Det är ju jättelång tid.
Kanske att jag istället skulle börja läsa kursens sjätte bok. Den ska ju inte vara med på tentan. Nej den ska vi ju bara läsa ändå. Bara för att.

Hemma igen efter en guld-helg med mamma i Kiel. Som vi har shoppat eller. Gud så billigt allting är i Euro!
Det är Vivien Leigh och Clark Gable som står för underhållningen tills söndagens serier börjar. Haha, hon är så lömsk den där Scarlett O'Hara. Och han är en sån stor toffel den där Ashley..

Efter filmen blir det nog promenad med Johan, och när Anna slutar tönta runt på kåren så blir det en bruttan-reunion också. En helt okej söndag alltså.

Sara kommer ju hit sen också. Inte att förglömma. Jag hoppas hon kommer snart så att jag kan sluta låtsasplugga.

Vi ska äta Saras nybakta bröd. Utan frön och nötter givetvis. Sara gillar inte frön och nötter.

Jag gick upp klockan 6 imorses och tvättade.

Men hallå eller!? Hur svårt kan det va. Jag har läst tio sidor på typ..skitmånga timmar. Vad hände med att läsa ut den där boken idag? Men jag säger som Sara, han har spårat lite nu den där Giddens. Det är inte så intressant längre och förresten vill jag bara sticka. Alltså, som i halsduk, inte som i härifrån. Nej det vill jag ju inte. Än.

Förresten ska jag och mamma åka till Kiel på fredag. Vi ska shoppa och umgås och äta efterrättsbuffé på färjan. Och sticka (igen, som i halsduk). Det ser vi fram emot, jag och mina multipla personligheter.

In i dimman bara

Jag har 104 kr på mitt konto. Ölen i handen. Det finns inget som stoppar mig nu.

Pro har höjt medlemsavgiften. Det är ju skandal. Jag funderar på att gå ur i protest. Morgondagens fest får bli ett test på om jag är redo att glida tillbaka in i min ungdoms glansdagar. I vilket fall som helst så stannar stickningen. Jag har inte råd att köpa vantar.

När jag slutat plugga ska jag köpa tillbaka min själ från djävulen.

Det finns 89 kr på mitt konto. Lite trixande med sparkonton och jag kan fixa att det står på 200 utan dåligt samvete. Imorgon ska team kul käka kebabsallad och efterrätta med turkisk yoghurt. Lite godis blir det väl också sådär på en fredag. Så långt är ju allt lugnt. Pengar över till och med.

Men sen på lördag, då ska jag ut helt oplanerat. Har ju därför inte tagit med ytterligare en fest-helg i beräkningarna så det blir ju aningens tight. Fikan med Sara efter jobbet på lördag får nog bli av budget-slag. Existensminimum gott folk. Existensminimum.

Men vad tror vi? - tk-kväll, fika på stan, och utgång. 200 spänn. Det klarar jag väl? Lätt eller?

Jag drog med pappa upp till berget och sprang milen förut. Har pluggat sen dess, och nu ska jag göra mat till min kära inneboende som är på väg hem från träningen. Jag känner mig som den fulländade människan just för tillfället. Det är långt ner till jorden från där jag befinner mig nu.

Mitt liv är verkligen ointressant. Vad gör jag? Sover (knappt), äter (för mycket), pluggar (väldigt odisciplinerat) och jobbar (väldigt oinspirerat). Hur kan jag känna mig stressad? Vad gör jag för fel?

Vi ska ha symöte ikväll. Sticka julklappar. En väldigt bra grej om man är en fattig student. Imorgon ska jag jobba, sen slappa framför idol och käka godis. Sen jobbar jag hela helgen och där försvinner ännu en vecka bakom mig. Jesus.
Jag längtar till december. Hoppa över dem här skitmånaderna oktober och november helt och hållet och bara hamna rakt i advent, julpyssel och pepparkaksdeg. För fan vad gott det är egentligen. Pepparkaksdeg. Det är något man kan se fram emot. Alldeles mjuk och kylskåpskall.

Men först måste vi komma förbi skitmånaderna.

Städdag allan! Jag har nog aldrig städat såhär noggrant förut. Eller länge för den delen. I sex jävla timmar har jag skurat och dammat och plockat och stått i. Tre maskiner är tvättade och det luktar allrengöring i hela lägenheten. Nu tar vi och ger mig en klapp på axeln. Härligt jobbat Madde.

who the fuck is Martha Stewart

Igår var en sån där skön dag, då man kunde sätta sig och glo på fördummande tv-program och youtuba korkade saker när man kom hem från skolan, utan att behöva ha dåligt samvete.
Stärkt av denna lugna eftermiddag bestämde jag mig för att baka bullar. Sjukt goda! Och eftersom fjanten inte var hemma och kunde bekräfta mina föreställningar om att jag bakar de perfekta bullarna så fick tk ta över madde-vakten och komma hit och käka. Det slank ner 4 st så jag gissar på att de fick godkänt.

Nu: Åka till Ida. Hon ska klippa mig. Som en boll. Jag vill ha huvudet som en krullig boll. Men jag vet inte. Det låter som en sån där grej som jag lätt skulle kunna ångra i efterhand. Det kanske är bättre att hon bara klipper upp det litegrand.

BF!!

Jaha, då var det bf här i bruttanhood i ett par dagar. Det kan ju bli skönt. Inget ensamt eller så, vad fan, man klarar sig väl själv en liten stund. Jag kan ju alltid prata med katten.
Tänk allt man kan göra när man är själv hemma och inte behöver ta hänsyn till någon annan..! Lämna disken framme en hel dag, spela musik skithögt närsomhelst, regera över zappen, dricka juice direkt ur paketet och lägga beslag på telefonen.

..vid närmare eftertanke kommer det ju alltså inte se så mycket annorlunda ut än vanligt..

Min gode vän Johan och jag skulle ta en promenad förut och jag gjorde det stora misstaget att låta honom välja väg. En helt ny runda skulle vi ta. Det slutade med att vi var ute i en timme och en kvart och 2/3 av rundan var uppför. Och när jag säger uppför menar jag inte såna där små fjuttiga semi-backar med lite lätt lutning. Nä, benmusklerna fick jävlar i mig jobba.
Så nu sitter jag här, efter middagen, seg i benen och är sugen på nåt gott. Något litet bara. Litet litet. Undrar jag om inte..

jorå så att det..

Som om jag inte vore nog föråldrad redan så strömmar det klassisk musik á la Beethoven ur mina högtalare medan jag pluggar. Väldigt gemytligt.
Han skrev några riktigt bra bitar den där Ludwig.

Det blev lyckat. Båda sa ja och ingen ramlade ner för stupet. Världen är numera en Lindholm rikare. Pappa är som synes nöjd.

bröllop eller

Låtlistan är klar nu. Jag har färgat håret också, det gjorde jag ganska tidigt. Vid 23.20 ungefär. Nu ska vi göra en present..och skriva ett tal. Känns som att vi är bra med i matchen.

Jag tänkte pallra mig upp imorgon vid åtta o köra en morgonpromenad med hunden. Pallar jag eller?

Back on track

Jag var ute och sprang imorses. Det var en hel månad sen sist så jag tyckte det skulle bli sjukt skönt att komma igång igen. Jag var jättepepp och satte på shuffle i ipoden och tänkte att nu jävlar ska här springas!

Sen sprang jag. Jag fick blodsmak i munnen och sista halvan trodde jag att jag skulle spy. Lustigt det där med kondition och hur snabbt den försvinner.

Vad tror vi om att göra ett nytt försök på torsdag?

Jag gjorde inte sönder något. Därmed kändes kvällen ganska lyckad.
Mitt GI-liv däremot. Inte riktigt lika lyckat. Det är moff idag. Verkligen jättemycket moff. Anton var här förut med tårta från Annas överraskningsfest och så har jag köpt massa godis också. Äntligen. Men det gör inget. Min vän Johan säger att mat är kärlek. Självklart lyssnar jag på honom.

sexslav..

Jag ska jobba på kåren ikväll. Japp, jag och Anna har gått med i sexet. Ska bli kul faktiskt, börjar bli lite nervös bara. Jag hatar den där känslan av att börja på ett nytt jobb. Då när man inte vet vad man ska göra, utan bara står och känner sig överflödig. Det positiva är ju att när man bara står där så är risken inte lika stor att man gör sönder något. Mm. Jag får se det så. Från den ljusa sidan. Det ska bli kul det här.

Hemma igen då. Lyckades hitta en present till Malin, två till och med. Lyckades dessutom roffa åt mig pappas bilnycklar, och därmed också själva bilen. Väldigt skönt måste jag säga, att slippa cykla till och från vasastan ikväll. Jag känner mig nöjd. Risken är dock ganska hög att jag kommer att falla för den där frestelsen. Frestelsen med stort F. Eller stort G kanske. Jaja, det är givetvis så att mitt huvud fortfarande är ockuperat av en enda tanke. Men åh, patetiska människa, kanske ni tänker nu. Köp dig lite jävla godis och håll käft. MEN. Det är inte så det funkar. Man kan inte bestämma sig för en sak, kämpa stenhårt för det i 1,5 vecka och sen bara ge upp. Skita i allt och göra som man vill. Det är inte rätt. Jag skulle inte kunna leva med skammen. Därför måste jag försöka omgruppera trupperna och bygga upp mitt försvar mot det här jävla suget ännu mer. Och sen, på lördag, när jag faktiskt får äta godis, så kan jag njuta av det så mycket mer. Det kommer kännas legitimt, och rätt, och inte ett dugg skyldigt att göra så. Därför väntar jag. (eh..försöker..)

pro har byggt nytt kontor i mitt huvud.

Ny dag, nya möjligheter. Gud så käckt. Helt underbart skönt att få duscha efter sin morgonpromenad idag, i rinnande vatten då förstås. Jag har dessutom tagit mig för att plugga en del, så jag har bara 75% kvar i boken som handlar om självmord nu. Alldeles strålande. Måste bege mig ner till stan för att hitta en present till Malin om nån timma också, det lär ju bli dagens utmaning. Vad kan man köpa till någon som bara önskar sig ankelsockar?
Ikväll är det sexfika på kåren och efter det bär det av till vasastan där vi ska fira Josefina. Blir nog ganska tidigt för mig dock, jag är ju nästan pensionär nu, det är inget som ska tas lätt på.

Nu: Kaffe.

Så sjukt nära att trilla dit. Att ge upp litegrand, bara för nån timme eller så. Släppa hämningarna, sluta tänka och bara njuta. Jag trodde verkligen att jag behövde den där fixen. Hela mitt väsen skrek att jag inte skulle klara mig igenom det här om jag inte fick den. Om än bara en liten. Men jag kan stolt säga att jag stod emot. Abstinensbesvären är inte ett dugg mindre nu, gudarna ska veta att det känns precis lika hårt som innan. Men jag vet att jag kan klara det nu. Jag behövde den här krisen för att bli lite, lite starkare. Fixen får vänta. Godis äter man bara på lördagar.

Vattnet är på igen. Jag har varit primitiv hela dagen, och ska jag vara ärlig har jag faktiskt inte klagat speciellt mycket heller. Jag "rasade" förut vid lunch men det gick över ganska snabbt. Anna uppförde sig så moget kring det här så jag kände mig manad att ta efter.

Sen var jag hemma hos syrran och körde lite provsminkning inför bröllopet. Det var tydligen jag som fick den stora äran att göra bruden vacker så det var väl bäst att testa lite innan. Mamma tyckte helt sonika att jag borde sminka henne också så frågan är ju när jag ska hinna med mig själv..Mimmi erbjöd sig snällt att skjuta vigseln från tre till kvart över. Det är kärlek.

Dagens missöde var ju dock Nintendot. Jag hade snott med mig detta nostalgipacke från vinden hemma i Ryd och vi bruttor tänkte köra tv-spelskväll en tisdag som denna. Det är dock svartvitt och utan ljud så funderingar rör huruvida det saknas några kablar eller ej..den som är en hejare på Nintendo får ju gärna komma med ett genidrag om hur vi ska kunna lösa det här problemet.

På återseende.

7-16

"De" ska stänga av vårt vatten imorgon. "De" för att jag inte har en aning om vilka. Eller varför. Det sitter en lapp på porten där det står skrivet om något slags underhåll som ska genomföras. Jag undrar mest bara vad dem kan göra i ett trevåningshus som kräver att dem måste stänga av mitt vatten i nio timmar. Det här innebär ju alltså att jag inte kan duscha efter min morgonpromenad och att jag måste gå halvsvettig och äcklig till föreläsningen.

GI

Sjuuuukt jävla godissugen! Det är ju inte ens roligt, jag tänker på godis hela tiden. Småfolket i mitt huvud är formade som små lakritsfiskar och dem skriker efter hallonbåtar. Det värsta av allt är att jag vet att jag kommer att stå emot. Inte ens hoppet om att få trycka i mig några färgämnesfyllda sockerbomber finns kvar. Och där, bredvid fiskarna rullar också ett mantra. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag...

Måndag igen då, with all it has to offer. Jag har aldrig gillat måndagar egentligen. Jag tycker iofs att tisdagar är värre, men det är nånting med det där att ha en hel vecka framför sig. Det är stressande på nåt vis.
Any how. Började dagen med en morgonpromenad med bruttan, så är mycket stolt över mig själv. Det var alldeles grått när jag vaknade så för en sekund eller tre så övervägde jag starkt att stanna kvar i sängen en timme till. Det räckte dock att tänka "syrrans bröllop, klänning, vara med på kort", så var hurt-kläderna på.
Efter föreläsningen var det ansiktsbehandling som gällde. "Gud vad skönt" kanske vissa tänker nu, men ICKE! Mina ansiktsbehandlingar är inte sköna på något sätt. De är effektiva. Jag låg alltså i 60 min och plågades medan min kära hudterapeut klämde pormaskar och la på krämer.

Nu hoppas jag på att kunna övertala min kära inneboende att vi ska börja laga mat. Jag är hungrig. Ingen tycker om mig när jag är hungrig.

Så vad gör man då, en sån där lördag där alkohol inte ingår i bilden? Jag hade världens skönaste dag ska ni veta. Morgonpromenad på berget med Ida o lille ragge, sen även med min brutta. Vi handlade mat och vi åkte ner till stan en sväng och sen hem igen för lite plugg. På eftermiddagen kom mamma och hämtade mig och Wilfred och så åkte vi hem till ryd och åt fläskfilé. Jag donade lite med Wille, la i min musik och annat sånt där han blivit tömd på, umgicks lite med päronen och sen åkte jag hem igen. Skapade skyhög mysfaktor och la mig i sängen och såg på Breakfast at Tiffanys med Muffin. Vad mer kan man begära?




Idag går jag mest och funderar på varför människor festar överhuvudtaget?

söndag 14/9

Det är så skönt med såna här söndagar. Då när man vaknar vid nio-tiden och inte är ett dugg bakis. Man går ut på en skön morgonpromenad i solskenet och sen kan man sätta sig och plugga en stund efter frukosten. Det finns inte tillstymmelse till fylleångest och man är sugen på riktig mat istället för pizza och cola.
Är det alltid såhär när man inte festar bort helgen? Varför har ingen berättat det tidigare?

Wilfred is back

Äntligen är han tillbaka! Wilfred! My precious. Min älskade dator. Nu kan jag vara inne på facebook hela dagarna igen! Jag kan skjuta upp pluggandet, och vara online på msn och göra såna där fördummande saker som inte har någon som helst vettighet i sig! Underbart ju! Dessutom har jag fått min nya skrivbordsstol vilket ju också innebär att jag rent fysiskt kan klara av att sitta framför datorn hela dagen. Mitt liv är fulländat igen.

Människa igen

Nu känns det som att jag lever igen. Jag vet vad jag heter och alla mina tankar är samlade på en och samma plats. Det blev lite mycket där ett tag, med faddrandet, pluggandet och planeringen av syrrans möhippa.. Sen har min dator dessutom gått och tixat ihop sig så den är bortskickad till nån verkstad..detta betyder alltså att det bara finns en dator i bruttanhood just nu, ni förstår ju situationen...

Nu har jag dock kommit in lite halvt i mina rutiner igen, plugg på dagarna, tv på kvällarna. Det finns inte lust till så mycket annat nu heller när hösten börjar komma. Partydagarna as we know them är minsann över, nästa tillfälle blir bruttans födelsedag och då blir det en salongsberusning a la vuxna människor.
Nä nu är det tillbaks till plugget, boken ligger och skriker efter mig. På återseende.

Jag spenderar den här fredagkvällen tillsammans med en påse naturgodis och min present Håkan. Var borta på kurorten på BEST-förfest förut men eftersom att jag är en sån duktig -och framförallt- snäll människa så ska jag vara nykter ikväll och hämta anna på jobbet inatt. Jag borde ju egentligen prova min outfit till imorgon också iom att jag inte kommer ha någon tid till det på dagen. Det är ju massor som ska fixas och donas med..tur att en snäll Ida kommer till undsättning.

håkan

Anna berättade för övrigt förut att hon skulle vara lite städad imorgon på festen och hålla ställningarna så jag kunde bli full som en kastrull. Det är ju trots allt min födelsedag vi firar. En väldigt fin tanke tycker jag. Är inte det vänskap så säg. Hon får ju i vilket fall som helst shotta ikapp sen inne på bogrens..

söndag

Lax med quinoa och färska grönsaker. Jävla nyttig bakismat det där. Lite huvudvärk finns ju där måste jag erkänna, och jag kanske inte är sådär jättesugen på att bygga tält på campus om en timme.
Det var iaf lika kul som vanligt igår. Shakade ass på kåren och träffade vänner jag inte sett på alldeles för länge. Slängde dock ut 200 spänn på taxi helt i onödan för att jag varit så klantig och glömt körkortet hemma. Men det är sånt man gör.

there´s a first for everything

Är man töntig om man stannar inne en lördagkväll istället för att gå ut, enbart för att man inte har någonting att ha på sig? Valet står just nu mellan den där puttenuttiga pyjamasen jag fick av Anna i julklapp förra året, trosor och annas sommarjacka, eller pappas gamla mysbrallor och en luvtröja. Vad tror vi? Vad blir bäst? Ska jag välja en av de tre eller ska jag köpa chips och se på Amadeus?

åldersnoja?

Husaren. Det har ju varit sjukt kul hela sommaren, absolut. Jag har varit en trogen besökare både torsdagar, fredagar och lördagar och har liksom aldrig riktigt haft en tanke på att gå någon annanstans. Varför skulle jag?
Men igår. Igår blev jag rädd. Jag var där med några efterlängtade vänner och drack några öl. Vi skulle bara sitta och prata och catch up och ha det bra. Detta gick ju alldeles ypperligt till en början, vi var lugna, städade och på gott humör. Sen kom lumparna. Och dem vi ganska snabbt drog slutsatsen av att vara gymnasietreor.
Där gick den där trevliga kvällen över till ren fascination. Vi satt med öppna munnar och stirrade ut på dansgolvet, på tjejer som åmade sig runt pelare, på killar som såg ut som gamar på en köttmarknad och på desperationen som lyste i blickarna runtom. Till slut var det någon av oss som sa det vi alla tänkte: "Snälla säg att det inte är sådär man ser ut?"
Sen försökte vi ta oss igenom folkmassan och ner till rockbaren. Där var det inte lika illa och det kändes lite som en fristad. Vi var rädda för att ta oss upp igen. För med risk för att låta fördomsfull vill jag påstå att arton-åringar är jävligt dryga när dem är fulla. Dem knuffas och blänger och säger elaka saker. Och det känns skönt att veta att man inte alls är sån där när man har druckit. Att man kanske var det för några år sen, men att det faktiskt finns något positivt med att bli äldre..

Det är inte det att jag är dålig.

Så jag la ju ned den där detox-historien. Varför ska man plåga sig själv på det där viset, egentligen? Nej, jag insåg att det inte handlar om dålig karaktär att avsluta det där fjanteriet, det är en fråga om att se sina begränsingar. Att inse att livet inte handlar om att hålla kroppen ren från gifter, utan snarare att fylla den med dem. Det är iaf bra mycket roligare så. Det var alltså givetvis inte mitt matbegär som blev för starkt utan helt enkelt att jag inte tänker lyfta mig till en sån där hög nivå där allt man tänker på är vad man stoppar i sig. Det är fan så mycket roligare i avgrunden.
Helt depraverad är jag ju förstås inte, jag lyckades bibehålla min illusion om en vit helg såhär innan introt drar igång. Tolv veckor sommar har gått och jag har klarat mig utan alkohol i två helger. Är det i det här läget jag borde göra ett sånt där "begynnande alkoholist-test" i aftonbladet? Eller kan man bara vifta bort det med ursäkten att man ju faktiskt bara är ung en gång? Ha! Klart jag kan. På torsdag blir det äntligen lite öl igen med mina efterlängtade trasdockor och sen är det ju back to school på lördag att se fram emot. Ordningen verkar hyfsat återställd.

Jag är för bra.

Okej, det svåra är ju inte att inte käka godis. Det gör jag ändå bara på helgen. Inte heller att inte dricka juice eller mjölk, jag dricker ju ändå oftast vatten. Nej, det svåra är när man kommer hem till mamma o pappa, och pappa lassar på massa potatis och mammas hemmagjorda köttbullar på en tallrik och in i micron. Det är då man bara vill lägga ner och bojkotta hela den här detox-skiten.
Men hallå. Jag har väl lite mer karaktär än så. Här läggs självklart ingenting ner. Det var ju bara att ta upp telefonen, ringa till mamma och säga att hon får frysa in resten av köttbullarna så jag kan proppa i mig dem nästa vecka. Hur lätt som helst! Sen efter det kollar man kylen och ser färska blåbär och turkisk yoghurt och då fyller man en tallrik med det istället. Sjukt nöjd med mig själv ser jag ju nästan fram emot eftermiddagens grönsakssoppa..

Mmm vitkål..verkligen jättegott. Tänk att nåt så grönt och illaluktande kan vara så gott! Vilken tur jag har som får äta vitkål 3 dagar till under den här perioden! Jag längtar redan! Mm mm mmm...

detox

Då var den igång då, min tiodagars-kur. Började morgonen med att dricka varmt citronvatten och ett glas med uppsvällda linfrön! Mm det var ungefär så gott som det låter.. Efter det blev det iaf en uppfriskande morgonpromenad följt av en smoothie gjord på hallon och turkisk yoghurt. Härnäst väntar vitkål- och mangosallad, det kan ju också bli en upplevelse.

Sen har vi köpt färg också, jag och min kära brutta. Det ska målas en fondvägg i vardagsrummet på min semester. Något måste man ju liksom sysselsätta sig med när man inte får småäta hela tiden.

Skrivet från en soffa i göteborg

Då var den här. Kvällen innan den första semesterdan. Kommer antagligen vakna ganska mycket tidigare än önskvärt då två barn ska äta frukost i rummet jag sover i, men det gör inget. Jag har ju ledigt i två veckor, jag kan sova ut hur mycket som helst. Klockan elva ska jag möta min brutta i nordstan och sen är det upp till vädret. Känns lite jobbigt att ha dagens aktiviteter i händerna på universum men vad ska man göra? Regn gör att det blir en heldag på stan. Uppehåll betyder Liseberg.

En något svidande reflektion ja gjort i helgen är ju även gällande min mobiltelefon. Alkolås på den där gudsförgätna grejen kanske inte vore en sån dum idé.

allsång

När ska man lära sig egentligen? En trevlig kväll på stan med ett par öl blir aldrig en trevlig kväll på stan med ett par öl. Det blir en galen kväll med massa alkohol, där man dansar på bänkar och skrålar till dålig musik. Det blir en däck i sängen och en dagen efter på jobbet, där man känner sig som i ett vakuum. Man är för trött för att fokusera blicken så man går på känsla.
Men varför ska man lära sig ändå? Det är ju när man inte väntar sig utgången som den brukar bli som bäst. Då när man inte har några förväntningar.
Naturligt efter en kväll som igår så är jag väldigt lugn idag. Tackar nej till vin och öl hemma hos syrran och dricker cola istället. Tycker att jag inte är alls så sugen på att inta någonting med alkohol i. Är istället sjukt laddad för detox på tisdag även om jag såklart fattar att jag efter en vår o sommar som denna antagligen behöver detoxa i ett helt jävla år om alla gifter ska ut..

Två dagar kvar. Två. Det är ju ingenting! 13 timmars arbete. Nada. Sen har jag semester. Då ska jag göra absolut ingenting. Jag ska klättra på väggarna av tristess men jag ska ändå inte orka ta tag i någonting.

Imorgon blir det då till att fira den här nyvunna semestern. En dag för tidigt, javisst, men det är inte så knössligt. Det blir allsång på husaren och mat och öl. Sen är det inplanerat en systrarna-Lindholm-kväll, en gbg-resa och liseberg. Allting avslutas på tisdag med starten av en härlig, utrensande detox. En sommar fylld med alldeles för mycket öl och glass måste kompenseras lite..

fuck universum. Now and forever.

Första lediga dagen på 1,5 vecka och vad händer? Ösregn såklart. Det är bara att inse, universum och jag kommer aldrig att synka. Det kommer alltid att finnas något som är typiskt.
Men vad gör man då en helt oplanerad regnig dag som denna..? Jag började med att åka hem till Ryd och fjanta runt i spåren i en timme..nu är jag hemma igen och kom precis på den hemska tanken att jag borde strechta..och äta mat..gud så jobbigt.
Sen är det bara att invänta min bruttas hemkomst och massa singstar innan vi drar iväg från Bruttanhood. Guld.

klämdag

Jaha, då sitter man hemma i tv-soffan en fredagkväll då. Det blev spontanutgång igår då Jimmy helt otippat drog med mig ut. I säng vid tre och en åttatimmars arbetsdag på det. Men imorgon är vi påt igen. Ska bli sjukt skönt att som på den gamla goda tiden kunna spontanvakna på förmiddagen, hitta på lite vadsomhelst på dan och sen softa med en drink när man gör iordning sig framåt eftermiddagen.. Så gött det är att vara ledig. Det hade ju varit väldigt gött även för min kära sambo, men kallar McD så är hon ju där på stört! Ett soft tretimmars-pass blev ett börja-jobba-i-ottan-fram-till-eftermiddagen-pass istället så hon har klantat bort sin lördag.
Vad är planen då? Jo, grill- såklart- lite öl, lite goda drinkar och lite bra folk. Lite husaren på det så kan det nog bli en himla fin kväll tror jag. Som vanligt då vi är i farten..

Karlsborg

Ledig dag. Äntligen. Jag är så sjukt trött på att jobba nu så jag har redan börjat räkna ned dagarna tills jag får lite efterlängtad semester innan skolan drar igång igen.

Idag var jag som sagt ledig iaf, och dagen började med sovmorgon, tätt följd av en morgonpromenad. När jag kom in igen hade Anna dukat upp en jättegod namnsdagsfrukost i min ära och vi käkade sådär länge som man gör när man inte behöver skynda sig nånstans. Sen bar det av till simsjön, det var ju fint väder. Trodde vi. Vi frös, och efter en kvart tog vi beslutet att åka till Karlsborg istället. Så dagen spenderades vid "havet" som min brutta så fint kallade det. Vi hittade inte in i fästningen så det blev glass och solning vid en parkering istället:D Sjukt bra dag.


Snart är det upp till berget för en joggingtur..

Lars W.

Guld. Han är ju helt underbar. Han är tom värd en resa till Mariestad, och det vill ju inte säga lite. Mariestad? Jo det är en förort till Skövde. Som min brutta så fint påpekade, en genomfartsled. Vi hittar till McD i Mariestad, men mest bara för att det ligger precis vid vägen. Niklas o Jimmie försökte ge mig en fin vägbeskrivning, vilken jag inte alls förstod något av.. Kyrka? I Mariestad? Jag vet vart den i Skara ligger.. det hjälpte inte så mycket sa dem.. Det slutade mest med "kör mot vattnet madde, det vet du ju, det är blått".. Mm så vi körde mot vattnet, och oj så rätt vi kom! Och oj, vad underbara dem är, Maia Hirasawa och Lars Winnerbäck. Man kan liksom inte släppa fokus från scenen..dem bara fångar en sådär löjligt magiskt, och man kommer på sig själv med att antingen stå och le som ett fån, eller sjunga med som en dåre. Helt klart värt en vit helg (partypengarna blev biljettpengar istället..), och helt klart värt att stanna för i genomfartsleden..

oj, lite bortglömt det här stället kanske..men jag jobbar ju så. Och i helgen blev det ju såklart fest igen och jätteintensivt så då hann jag inte riktigt med.. Ikväll blir det iaf lugnt och stillsamt men hemmagjord pizza o Donnie Brasco. Enligt Johan måste man tydligen ha sett den så då fanns det inte så mycket annat att göra.. Imorgon blir det Lars Winnerbäck med bruttan efter jobbet och det ska ju bli hur guld som helst! Fredagkvällen spenderas med mamma, och vi planerar väl mest att köpa libanesiskt för pappas pengar.. Det enda jag vet om lördag är att den kommer vara vit. Jag ska vara nykter. En hel lördag. Call me crazy men jag tror att det kan vara bra faktist..det kan gynna hälsan..

Nä, nu ska pizzan in i ugnen, en kväll med Team Kul väntar.

var det nån som hade trott nåt annat?

kul vs trevligt

Okej. Det eviga lördagsdilemmat. Eller ja, de senaste lördagarna har det ju iofs inte varit någon vidare tvekan när jag tänker efter..men iaf. Utgång, eller icke utgång?? Har ju hela veckan varit inställd på att inte gå ut, så sitter här i soffan hemma hos mamma och pappa och ser fram emot grillning nu.. Men så kommer den ju smygande..den där lördagskänslan. Den som är så svår att stå emot. Den liksom hittar sig in i huvet och etsar sig fast och man får minnesbilder från forna lördagar då utgångarna varit så underbart lyckade.. Den tar bort det där halsontet och allt förnuft är som bortblåst och det enda man kan tänka på är tills vilken tid man skulle kunna hinna hem. Skulle jag kunna hinna om jag ville..?? Det är då stressen kommer. Man börjar stampa med foten och picka med naglarna i bordet. Man hetsar familjen det där lilla extra snäppet, allt för att få maten klar i tid så man kan åka hem sen. Det är ungefär då som förnuftet och samvetet börjar leta sig tillbaka till medvetandet. Det blir en kamp mellan gott och ont och det är helt omöjligt att säga vilken som kommer att segra. Kanske kommer jag lägga mig nykter ikväll, fullt medveten om allt jag sagt och gjort. Eller så kommer jag ramla i säng framåt småtimmarna, fortfarande i dimman och vakna imorgon funderandes över vart jag har gjort av mitt visa-kort. Time will tell. Time will tell.

tattooooo

Då var den gjord. Den tredje. Sjukt snygg. Och sjukt ont har jag nu. Kan ju inte böja mig ner.. Tänkte ju innan att den kanske inte skulla vara så mycket värre än dem andra..så fel jag hade.. Men det är värt det. Lite kul att min brutta, det moraliska stödet, blev löst sugen på att göra en till hon med.. Haha, jag ger henne två år. Inte en dag längre.

på gränsen

Sitter här lite halvbakis, småförkyld, uppsvälld och med flötigt hår..
Va? Var det nån som sa fest? Ikväll? Närå men jag är på. Ska vi säga vid åttatiden?

så här kul hade vi igår

nånting större.

Då har det gått ett år sedan man började plugga då. Det är väl ungefär lika länge sen som jag och Anna började prata om att åka till USA efter studierna. Jag känner mig äntligen redo för att kunna lämna den här stan en liten sväng. Egentligen ska man ju ha velat göra det sen i högstadiet. Det var ju då alla började tjata om att dem var tvunga att komma iväg från "den här jävla hålan". Man skulle tycka att allt var för litet då, att det var löjligt att ens tänka på en framtid här.
Jag var aldrig en av dem. Jag tyckte inte att den här stan var tråkig. Jag försvarade den i vått och torrt, som den värsta vapendragare. Men man växer när man börjar plugga. Man får inte behålla dem där gamla sanningarna som man hållt så varmt om hjärtat. Kanske är det det som fått mig att känna mig mogen nog att lämna det här stället, om så bara för ett litet tag. Jag gick igenom kyrkogården på vägen hem från jobbet, vinkade som brukligt till mormor och morfar, och tittade upp mot träden där jag gick i allén. Det kändes för nära. Jag ville att det skulle vara så mycket större, allt runtomkring. Helt plötsligt har jag upptäckt att det är för litet. Att det inte räcker med allt det som finns här.

Jag hade inte den känslan den där septemberdagen i 2005 när jag ensam satte mig på ett plan till London. Kanske var det därför jag tillbringade den första veckan med att önska mig hem. Det var inte genomtänkt. Jag var inte färdig här. Jag var inte färdig med mig själv. Hade ingen aning om nånting. Det är väl därför jag tror att det kommer bli annorlunda om två år. Jag längtar ju redan. Jag kan nog släppa taget lite bättre då. Om stan, om allt jag har här. I London var jag så förtvivlad över allting jag trodde att jag missade här hemma att jag inte tog vara på allt det jag upplevde där borta. Förhoppningsvis har jag när skolan slutat insett att jag inte kan stanna här för alla andras skull, utan att jag måste åka för min egen.

Och den här gången ska jag inte åka med naiva föreställningar om hur allt kommer att bli. Jag ska inte åka för att hitta mig själv. Jag känner redan mig själv så väl att det känns som att jag konstant tappar bort mig. För självmedveten.
Nej, jag ska åka för att jag vill. För att det känns bra. För att kunna tappa bort mig själv litegrand någon annanstans också. Jag vet ju att jag alltid kommer att hitta tillbaka.

en liten stunds eftertänksamhet. må det gå länge innan det händer igen.

Då har det gått ännu en dag då. En hel dag med ögonblick som man aldrig mer får igen. Ska man begrunda vad man kunde gjort annorlunda, eller är det bara ett sätt att provocera fram ångest? Är det bättre att bara köra på? Skaka av sig dagen och tänka på imorgon.. Det är lite skrämmande när man börjar med sånt där existentiellt tjafs. Det är lite jobbigt. Känns det inte som att själen dör litegrand varje gång man ångrar något man sagt eller gjort? När man förbannar sig själv. Då när man måste försvara sig inför sin största kritiker. Man kan ju aldrig vinna. Och det skär lite. En obehaglig känsla.

Nä nu blev det nog väl nattsvart. Men det blir ju alltid värre framåt natten, som dem säger. Det här tar vi igen imorgon, jag och mina multipla personligheter.

sena som vanligt..

Då går vi plötsligt en ny kväll till mötes då, och hur ska den tillbringas om inte på mangos med gänget. Gänget..vad töntigt det låter. På mangos med några kompisar kanske är bättre. Men då blir det så random. Som att det är ett par vänner som man inte träffar så ofta. Som om det är någon slags "catch up-middag". Det är det ju inte. Det är ju dem jag umgås med i stort sett varje dag. Det får kanske bli gänget. Mitt crowd. Oj, ännu töntigare. Skit samma, äta ska vi. Men ingen alkohol idag, nej nej. Det blir mineralvatten. Det blir en tidig kväll. Jag ska ju jobba imorgon, lite ansvarskänsla måste ju tom jag ha.

Hämtade ut min sista tenta förut för övrigt. Ett år har alltså gått och jag har klarat varenda tenta. Det är en stolt madde med ett leende på läpparna som skriver. 60 högskolepoäng rikare. Måste använda dem till något vettigt nu..så som Göran och hans fru från Åtvidaberg säkert gjorde med dem där 100 000 kronorna dem vann på triss.

Sex and the City

Klart vi hann. Var det någon som trodde något annat? Och i det stora hela, förutom några jävla fjortisar som inte hade vett nog att hålla käft under filmens gång, blev det en angenäm upplevelse. En härlig film. Jag erkänner, jag grät ibland.

bio eller?

Nä men vad tror vi om en kväll med sex and the city då? Lite naturgodis på det också så är det ju upplagt för succé. Dock borde vi nog dra nu om vi ska hinna hämta våra biljetter. Och vi har ju en tendens att lyckas bli ganska sena jag och min kära sambo. Så mycket som ska göras jämt. Sådär i sista minuten. Men vi hinner ju till kvart över..? Klart vi gör. Det går på rutin.

Jag är ingen dålig förlorare, jag är en vinnare utan självinsikt.

Jag och Anna spelar TP. Det var så länge sen jag spelade det spelet nykter att jag har glömt hur det påverkar mina nerver. Jag väntar bara på att jag ska få ett större sammanbrott, och av Annas ansiktuttryck att döma så gör hon det också. Det är inte så konstigt egentligen. Borde finnas en varningstext på den där jävla lådan.

tatuering 2008

Nä men det går ju bra det här. Min "försöka-åtminstone-bli-av-med-midsommar-kilona-
innan-tatueringen"-vecka som jag påbörjat. Sprang igår och var på gymet idag. Guld ju. Problemet är ju att jag inte gör nånting sen resten av dagen. Jag är bara hemma. Uttråkad. Det finns inget roligt att göra i regnet. Och är man bara hemma så är det ju skitsvårt att inte käka typ hundra mellanmål om dagen. För visst låter det lite bättre med mellanmål..? Småätande låter ju så karaktärslöst..så..så..så nånting som Anna Skipper skulle bli skitarg för. Jag börjar dock fundera lite på om ostskivor och oboy verkligen är ett okej mellanmål.. Ett äpple kanske vore bättre. Eller typ tre liter vatten. Då kanske det vore klappat. Ja jävlar. Nu slänger jag osten.

klapp på axeln.

Jag var ute och sprang förut. Eftersom att jag bor i bebyggelse så har vi inget fint spår här som det finns hemma i ryd. Nä, här får man springa runt på cykelvägar och möta människor i vanliga kläder, såna som inte motionerar mer än vid tvång. Dessa människor har alla en tendens att titta bort när man kommer. Som om man vore deras samvete och dem gör allt för att inte erkänna dess närvaro. Nej, dem vill äta upp sin glass i lugn och ro, utan någon jävla joggare som stör och påminner dem om att dem inte har tränat sen gympan i grundskolan.

Sen har vi dem där som ler mot en. Oftast äldre människor som tycker lite synd om en för att blicken är tom och andningen pipig, men samtidigt är lite imponerade av att en "dagens ungdom" faktiskt inte bara ägnar sig åt att vandalisera busskurer utan faktiskt gör något vettigt med tiden. Dem ler jag tillbaka mot. Ett leende som säger något i stil med att jag håller med. Ligister borde buras in. Men inte jag, jag springer.

De människorna man helst möter är dem som är ute och powerwalkar. Hurtbullarna. De brukar hälsa på en och le på ett sätt som ger energi. Man har något gemensamt där man möts på stigen. Hurtbullen förstår det här med att plåga ihjäl sig innan frukost. Den har också haft känslan av att komma in igen och vara skitnöjd med sig själv. Dessa människor är tyvärr mer frekventa i ett motionsspår än på en cykelväg. Därför saknar jag ryd litegrand. Det var som min brutta sa när vi tog en morgonpromenad i elljusspåret där häromdagen. "Är det alltid så att man går runt och hälsar på alla man möter här??". Och det är det ju faktiskt.
Det borde vara så överallt. Det blir så gemytligt på något sätt. Mysigt sådär.

såhär i efterhand

Det blev ingen del 3. Var glad för det. Självklart urartade det. Självklart blev det ett fylleslag. Jag vet inte vad det är med den här lägenheten men ända sedan vi flyttade in har det varit omöjligt att hålla festerna på en bra nivå. Vi spräcker barriärer gång på gång. Så var glad för att Midsommarafton del 3 uteblev.

Midsommarafton del 2

Det här är jag. Nu. Ta en jävla bra titt för så här ljuv kommer jag nog aldrig vara igen. Överlade med Anna när vi var ute och plockade blommor och vi kom fram till att crackhore-looken med stripigt hår och sotiga ögon kanske inte riktigt passar sig för midsommar. Inte ens för en brutta. Så, här sitter jag med rosa ögonskugga, vit skjorta och massa jävla blommor i håret och känner mig söt. Obehaglig känsla det där.

Det blev för övrigt lite powernap förut och de funkade ju hur bra som helst. Allt blev gjort, och ändå har jag en bra bit kvar till det där kaklet. Kan nog bli en jävla kväll det här.

Midsommarafton del 1

Förpassad till mitt rum. "Bruttan gå och lägg dig nu, jag blir stressad när du går omkring här". Jag blir stressad när jag tänker på allt som ska göras. "Vi har sju timmar på oss om vi sover en timme nu", fortsatte kraxet inifrån Annas rum. Känner jag oss rätt kommer vi ändå vara skitstressade i slutet, och inte riktigt hinna med det där sista som liksom skulle sätta pricken över i:et. Fan, kommer vi säga, och gräma oss litegrand. Vilket i sin tur iofs brukar följas av ett "äh, fuck it" och en öl..
I vanliga fall i situationer såsom denna, så brukar jag skita i allt vad trötthet heter och bara köra. Ända in i kaklet. Jag ignorerar tunga ögonlock, stora jäspningar och flackande blick. Nä, det där med sömn är en lyx.

näe

Jag har kommit in i den där fasen där det är så sjukt jobbigt att ta tag i saker. Allting känns som ett enda stort företag. Jag borde exempelvis städa i mitt rum. Jag gick tom in i rummet med den ärliga intentionen att göra det. Men sen fick jag syn på datorn. Och det kändes roligare på något sätt. Så nu sitter jag här, för lat för att resa på mig. Tittar på gamla kvitton och papper, damm och en äppelskrutt. Snurrar på stolen och ser kläder överallt, kläder vars egentliga plats finns i garderoben. Beslutar mig för att göra en insats nu. Men så snurrar jag tillbaka igen och ser min dator. Tänker att jag ju faktiskt kan städa till hösten. Då när man ändå är hemma tillräckligt mycket för att faktiskt märka någon skillnad.

30 juni.

Dagens händelse: tatueringstid beställdes! Följde med bruttan till magic man när hon skulle pierca sig, och vips så var tiden bokad och klar. Nä..det var inte ett sånt där vanligt Anna-&-Madde-tix som alltid får oss att göra såna där konstiga drastiska grejer. Vi har faktiskt funderat ett bra tag båda två..men det sjuka är ju att jag fick tid om två veckor. Det innebär ju att jag kan börja längta redan nu!
Min brutta är för övrigt väldigt snajsig i sin nya piercing och kan nu skryta med att hon har två stycken. Och som hon så vist sa när mamma-problemet kom upp, "jag träffar ju inte mamma såååå ofta så hon kanske inte märker det på ett tag!". HA! Visst bruttan, tänk positivt.

Skulle ju också ha målat gymrummet hos päronen idag, men eftersom Anna ringde och kläckte nyheten om piercingen fick jag ju lämna penslarna och åka in till tatueraren. Nu måste jag jobba dubbelt så hårt imorgon bara för det... Får dock bra afterwork på kvällen när Team Kul ska se på fotboll och komma in i en högst harmonisk dimma där det intellektuella utbytet kommer att bli större än någonsin förut.

Heja Sverige.

vänta, jag måste bara spy.

Det är lite roligt det där med klyschor. Som man hatar dem. Att höra dem. Det skär i öronen varenda gång. Så uttjatade. Så lätta. Så oengegerande. Samtidigt. När man själv ska förklara nånting. Hur något känns. Hur det ligger till. Vad man vill ha sagt. Det är så lätt att ta till en sån där klyscha. Det sparar tid. Och det blir liksom inte riktigt lika utelämnande på något sätt. Det är inte ens egna ord och tankar från början. Det är någon annan som sagt det först. Klyschorna fungerar inte bara som förklaring. De blir som ett skydd. En mur mot det innersta, det man inte riktigt vågar säga. Och ingen kan ju egentligen vända sig mot dem eftersom att alla använder sig av dem.

Men ändå. Då när man får höra dem. Det skär ju lite djupare varje gång. Oundvikligt. Men det kanske bara är jag.

inte riktigt lika pigg längre..

Jo men gårdagkvällen blev ju guld. Roliga folk, god öl, och självvald musik. Har inget att klaga på egentligen. Förutom då kanske att den numera ganska klassiska bakfyllan börjar tränga sig på och dem där åh så starka groggarna igår gör sig mer och mer påminda..
Men vad kan då vara bättre än att åka hem till sina kära päron och tigga till sig lite grillat. Lax med färskpotatis såhär dagen efter gynnar ju ganska starkt.

fredagkväll. noll promille.

Någon sa till mig att det är töntigt att sitta hemma en fredagkväll. Att man är torr och tråkig då. Men jag vill inte se det så. Jag ser det som att man är sjukt mogen och slår vakt om sitt lite vuxnare jag. Att man har insett att det faktiskt finns mer här i livet än bara supande och festande. Att det finns något bortom dem där eftertraktade dimman. Ibland kan jag känna att det är viktigt att se lite djupare på tillvaron. Att inte bli fast i dem där rutinerna där en ny helg betyder nya fester, och istället se nya möjligheter. Möjligheter till att växa, att filosofera och att lära känna sig själv. Det är nyttigt att sitta inne en fredagkväll.


...nä men allvarligt talat, jag har inga pengar, är givetvis sjukt uttråkad och ser fram emot morgondagens kylda öl och fulla dansgolv. Vidga mina vyer eller? Jag är ju redan hög av intryck som det är.

onsdagkväll

så mycket som är så bra, men ändå det där lilla extra som saknas.. Varför är det så? Varför inte bara nöja sig? Fast det kanske är då man har gett upp.. när man nöjer sig..?

Tål att tänkas på.

Min bästis Anna och jag.

Min bästis Anna och jag, vi har väldigt kul ihop. Och vi delar alltid med oss av det roliga till varandra. Tex om jag snubblar på ett bananskal så skriver jag det i ett sms till Anna så att hon får hånskratta lite åt mig. Det är vad vi kallar, vänskap. Men nu är ju min bästis Anna i Grekland med sin mor, och iom att det kostar typ 2,50 kr för varje sms istället för gratis, så innebär ju det att dem där tio sms:en om dagen blir ganska dyra på en vecka.. Vissa historier kan därför inte delas med sig av och faller snart i glömska. Så jag längtar verkligen tills hon kommer hem igen, för det blir liksom helt enkelt några garv mindre när hon är borta.

bartömning 2008

Det är ju synd att man ska behöva må så dåligt idag när man hade så kul igår. Baksidan av myntet som dem säger. Inget som en pizza och massa pepsi inte botar.

Då när det inte var lugnt längre..

existentialism

Det ligger en död fågel utanför huset. Jag gissar på att den flugit in i grannens fönster och stendött. Det verkar ju jättelöjligt men jag började nästan gråta när jag såg den där lilla fågeln ligga där och vara död. Okej, kanske inte, men jag började tänka på såna där existentiella frågor om livet och om döden. Och plötsligt insåg jag att jag kände sympati med den där fågeln. Att den varit ute och flugit och haft det skönt och njutit av vädret och sen PANG! in i ett fönster och så finns den inte mer. Är det inte lite tragiskt? Blir man inte lite eftertänksam när man funderar på hur snabbt det kan gå..?

Från den historien till en annan. Imorses när jag var på gymet så såg jag på nyhetsmorgon samtidigt som jag tränade. Göran Karlsson från Åtvidaberg var där och skrapade triss. Han var nog över 65 iaf denne Göran. Okej, det är ju inget speciellt med det, det är ju alltid pensionärer som är där. Men Göran hade chans på fem miljoner. Fem! Och han vann hundratusen. I vanliga fall ser man hur vinnarna försöker dölja sin besvikelse för allt under 300 000, men inte Göran och hans fru. Dem var jätteglada. Frugan satt och klappade febrilt i händerna och Göran var nästan mållös. Och där stod jag, med pipig andning och log det största jävla leendet man nånsin sett, och jag var nära på att börja gråta. Igen.

Berättade ju då dessa historier för min brutta och hon svarade med att höja på ögonbrynen, ta fram ett hånleende och fråga vem fan jag är och vad jag har gjort med hennes cyniska och åh så bittra vän.
Jag vet inte bruttan..jag vet inte..men jag saknar henne litegrand.

Nej det är väl klart att jag inte ringer min bästa vän och andas i luren och sen lägger på. Sånt är det ju bara psychos som gör. Jag är väl ingen jävla stalker heller.

kom hem..

Ashungrig och med en roomie som typ har gått under jorden, sitter jag här med lite solsting och vätskebrist och väntar. Väntar och väntar. Hon kommer aldrig. Snart åker jag till Max utan henne. Och jag kommer njuta av den där hamburgaren, och sedan kommer jag åka till Sigges, och jag kommer köpa massor med godis, och sedan kommer jag ringa till henne och inte säga nånting. Bara för att skrämmas lite. För att visa att jag fortfarande finns. För att hon inte ska vilja överge mig såhär igen. Det ska jag göra.

Fick för övrigt hybris igår kväll och gjorde klart mina tentor. Båda två. Satt uppe till mitt i natten. Och varför det då kan man ju undra..? Jag ville sola idag. Jag ville bli brun. Min fåfänga tog överhanden. Jag älskar när den gör det.

Vad faan har hänt med solen!? Den är här och utan moln som stör, men tar den? Gör den mig brun? Nej. Jag sitter här och känner mig som ett ägg i en stekpanna men syns det? Jag tycker jag har gjort mitt till med hårspray och grejer för att göra det där hålet i ozonlagret liite större. Varför räcker det inte? Snart bojkottar jag det här jävla balkongsolandet och drar ned till solariet istället.

disciplinära åtgärder.

När man sätter sig och ska plugga har man ju lite tid på sig att få komma igång. Man unnar sig en stunds nöje innan man börjar med självplågeriet. Man kan exempelvis kolla något lite snabbt på internet, lägga in bilder i datorn från någon urartad fest eller bara filosofera i ett par minuter innan man drar igång. Den här lilla tidsperioden kan ju med fördel vara ganska kort, kanske fem-tio minuter. Annars finns ju risken att man liksom kommer ur pluggtänket och in i något helt annat. Det är ju då när man för 40 minuter sedan satte sig vid datorn för att plugga, men ändå inte kommit längre än till facebook som man kanske får börja fundera på att ta bort såna förmåner. De gynnar ju inte direkt arbetssituationen och jag känner mig väldigt oproduktiv när jag sitter här och lallar runt. Jag har ju för fan två tentor att göra.

Anna Skipper i mitt hjärta

"Skulle du vilja duscha i det här på utsidan också?". Min favoritreplik, alla kategorier. Givetvis är det ju ingen mindre än Anna Skipper som så fint myntat uttrycket till alla coca-colalovers därute. Det är så härligt befriande med någon som kan vara så brutalt ärlig som Anna Skipper. Så osvenskt på alla sätt. Och givetvis ska ju hela Sveriges befolkning låtsas att tycka illa om detta gudasända energiknippe. Man ska vara arg för att Anna Skipper är dum mot alla tjockisar, att hon bidrar till det vridna kroppsidealet. Att hon bara slänger människors mat, som dem faktiskt har köpt och betalt för! Att hon dessutom gör det på tv är ju bara ännu mer oacceptabelt.

Men innerst inne, i varje hjärta, tror jag att folk gillar Anna Skipper, bara litegrand sådär. För att hon är så sund, men ändå så solariebrun året runt. För att hon tvingar av alla rökare sina dödspinnar, men ändå står där och feströker på krogen, och för att hon kallar människor tjocka i tv, men ändå inte är sådär irriterande smal själv. Och det är ju det folk måste förstå. Anna Skipper vill inte ha ett trådsmalt Sverige, hon vill ha ett Sverige utan socker, som bara röker på fest, och vars största last är alla dem där extra timmarna i solariet.

hemtenta

Jag är lite löst orolig över att min hjärna ska krympa ihop som ett russin och försvinna ut i oändligheten. Tänk vad läskigt det vore..

Trasdocksgänget

En klass för sig skulle man kunna säga. Vi i trasdocksgänget.
Det blir grillning idag igen. Ölen är kall och hamburgarna ligger och väntar i kylen. Det är kubbturnering på schemat. Mixade lag och alla möter alla. Ytterst seriöst givetvis, som alltid när trasdocksgänget samlas. Sen blir det muffins och vin och schlager och feta-ost också.
Kan man egentligen ha det så mycket bättre på en onsdagskväll..?

det finns ju så mycket annat.

Nä, men om man kanske skulle ta och börja med tentan då.

..eller så väntar jag lite till..

Kåren.

Jag satt vid matbordet förut och ältade hur synd det var om mig. Till slut fick Anna nog och sa: Nä nu får du faan ta och rycka upp dig lite bruttan, ska du ha en turkisk peppar!?" Jag blev ju givetvis jätteförvånad över denna ovanliga reaktion men sa: "javisst". Så där började väl egentligen kvällen då. Nu väntar lite dusch, lite smink och lite the killers innan man drar iväg på kvällens första födelsedagsfest. Destination Alexandra, tårta och alkohol. Efter det bär det av till nästa födelsedagsfest och lite mer alkohol. "Nä men vi tar väl med pepparn..?" sa jag till Anna förut och hon var inte sen att haka på. Några shots tackar man väl aldrig nej till, resonerade vi.

Dagens reflektion.

Det är ett hårt liv att vara student. Det var ungefär vid tre-tiden vi insåg det. Då när vi tyckte oss vara klara för dagen med grupparbete och höll på att knalla bort till systemet. Det började som "ska vi ha öl eller pepsi ikväll?" och slutade med varsin box vin till Sara och Per, en flaska vin till mig och en skrällflaska med lakritsshots till oss allihopa. Såhär på en vanlig tisdag. Ett hårt liv.

armen i vinkel.

Då var den här då. Lördagen. Den lördagen. Lördagen vi har väntat på i en månad. Risken finns ju att det kommer floppa totalt. Att vi kommer däcka under bordet klockan nio och vakna med livets värsta bakfylla och åter igen svära på att aldrig mer dricka alkohol. Men antagligen kommer det bli asbra. Det brukar bli det när bruttanskapet är inblandat.

Så, första ölen är uppdrucken och nu väntar en irish och lite Elvis-sjung. Som jag sa till min brutta förut när vi värmde upp vårt älskade singstar, förlust är inte ett alternativ ikväll. Jag är för laddad.

dagen D. Som dom säger.

Uppladdningen inför imorgon kväll är i full gång. Okej, den kanske har varit i full gång i en månad. Sedan dagen vi bestämde oss för en vit månad, men skit samma. Vi ska ha askul. Anna hävdar att vi inte alls kommer att bli sådär fjompigt odrägliga, men jag vet bättre.. Klart vi kommer vara odrägliga. Inte bara det, vi kommer vara högljudda, jätteglada, lite halv-vingliga och antagligen jävligt osexiga också. Men det gör inget. Så länge man undgår dem där jävla bogrensfascistfotograferna så spelar det ingen roll. Det finns ingen som kan bevisa något.

Förlåt.

Nä men jag fick lite negativa vibbar av dem där sista inläggen.. Så kan vi ju inte ha det. Här i Bruttanhood förtränger vi ju allt dåligt. Vi håller det inom oss och låtsas inte om det. Vi skriver det absolut inte i någon jävla blogg så alla kan se. Så jag ber om ursäkt för det där med skoskavsgnället. Jag vet inte vad jag tänkte på.

jävla skoskavshelvete.

Shoeshave.

Mm, skoskav. Bara sådär. Det skulle ju kunna ses som en bagatell. Andra ser det alldeles säkert som en bagatell. Men inte jag. Nä, det här rör om hela min existens. Allt jag gör präglas av det. Det står skrivet i pannan på mig. Det här innebär omstrukturering av rutiner och är det nånting jag inte tycker om så är det att behöva ändra på saker. Jag måste tex ta kortare morgonpromenader, anpassa outfiten efter skoskavsskorna, och gå runt med äckligt skoskavsplåster. Bland annat. Det kommer att bli en tung period det här, och jag inledde redan idag med en påse godis. Jag blev genast lite gladare, men så kom jag på att jag ska jobba hela dagen och kvällen imorgon. Man måste ha skor på sig då.