Det är inte det att jag är dålig.

Så jag la ju ned den där detox-historien. Varför ska man plåga sig själv på det där viset, egentligen? Nej, jag insåg att det inte handlar om dålig karaktär att avsluta det där fjanteriet, det är en fråga om att se sina begränsingar. Att inse att livet inte handlar om att hålla kroppen ren från gifter, utan snarare att fylla den med dem. Det är iaf bra mycket roligare så. Det var alltså givetvis inte mitt matbegär som blev för starkt utan helt enkelt att jag inte tänker lyfta mig till en sån där hög nivå där allt man tänker på är vad man stoppar i sig. Det är fan så mycket roligare i avgrunden.
Helt depraverad är jag ju förstås inte, jag lyckades bibehålla min illusion om en vit helg såhär innan introt drar igång. Tolv veckor sommar har gått och jag har klarat mig utan alkohol i två helger. Är det i det här läget jag borde göra ett sånt där "begynnande alkoholist-test" i aftonbladet? Eller kan man bara vifta bort det med ursäkten att man ju faktiskt bara är ung en gång? Ha! Klart jag kan. På torsdag blir det äntligen lite öl igen med mina efterlängtade trasdockor och sen är det ju back to school på lördag att se fram emot. Ordningen verkar hyfsat återställd.