åldersnoja?

Husaren. Det har ju varit sjukt kul hela sommaren, absolut. Jag har varit en trogen besökare både torsdagar, fredagar och lördagar och har liksom aldrig riktigt haft en tanke på att gå någon annanstans. Varför skulle jag?
Men igår. Igår blev jag rädd. Jag var där med några efterlängtade vänner och drack några öl. Vi skulle bara sitta och prata och catch up och ha det bra. Detta gick ju alldeles ypperligt till en början, vi var lugna, städade och på gott humör. Sen kom lumparna. Och dem vi ganska snabbt drog slutsatsen av att vara gymnasietreor.
Där gick den där trevliga kvällen över till ren fascination. Vi satt med öppna munnar och stirrade ut på dansgolvet, på tjejer som åmade sig runt pelare, på killar som såg ut som gamar på en köttmarknad och på desperationen som lyste i blickarna runtom. Till slut var det någon av oss som sa det vi alla tänkte: "Snälla säg att det inte är sådär man ser ut?"
Sen försökte vi ta oss igenom folkmassan och ner till rockbaren. Där var det inte lika illa och det kändes lite som en fristad. Vi var rädda för att ta oss upp igen. För med risk för att låta fördomsfull vill jag påstå att arton-åringar är jävligt dryga när dem är fulla. Dem knuffas och blänger och säger elaka saker. Och det känns skönt att veta att man inte alls är sån där när man har druckit. Att man kanske var det för några år sen, men att det faktiskt finns något positivt med att bli äldre..