en lång dag...

Klockan var ställd på 05.20 i morse. Den behövde aldrig ringa dock, eftersom jag redan hade varit vaken i över en timme då. Gick upp, knallade iväg tåget och åkte till Göteborg. Somnade när vi lämnade perrongen men det var först i Vårgårda som jag tanken ens slog mig att jag kanske inte behövde sitta på två säten. Tog snällt ner fötterna och en dam slog sig ned bredvid. Kunde i och för sig inte ha brytt mig mindre eftersom jag redan somnat igen när tåget började rulla. Väl i Göteborg mötte jag upp Sara, köpte frulle och så tog vi oss bort till bussen mot Halmstad.

De var jättesnälla på KRIS. Väldigt tillmötesgående. Framförallt så hade dem inte glömt bort oss! Fick fyra intervjuer, käkade lunch och traskade bort till bussterminalen för hemfärd. Jag minns nu det tragiska i att åka buss. Det är för jävligt. Det finns överhuvudtaget inget som helst positivt med att åka buss. Det tar lång tid, det är trångt, det brummar och sätena avger en speciell lukt. Ingen stank eller så, men man känner på lukten när man är i en buss. Man mår illa. Eller så är det bara jag. Kom så småningom fram till Göteborg i alla fall och jag satte mig på tåget hem. Väl hemma var jag tvungen att städa. Men jag måste sätta mig och vila med jämna mellanrum. Jag fattar inte hur man kan vara så här trött. Det går inte.

Imorgon 06.45 ringer klockan igen. Jag ska till Göteborg.