Det blev visst en liten runda ändå. Lusten föll på så jag åkte upp till berget och sprang två varv runt tvåochenhalvan. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Tänkte att det kanske är något fel på mig som tycker att den kortaste rundan den här veckan var den jobbigaste. Men sen kom jag och tänka på att jag sprang milen igår för andra gången den här veckan så det kanske inte är så konstigt ändå om jag är lite seg i benen.
På hemvägen stannade jag på kyrkogården och hälsade på farfar och farmor. Fick lite dåligt samvete när nästan alla hade blommor utom dem..men jag hade ingen plånbok med mig så det fick räcka med lite prat den här gången.
För övrigt är det en lite eftertänksam kväll. Jag är glad över att jag trivs med att vara själv igen. Att jag kan umgås med mig själv en hel kväll utan att bli rastlös och klättra på väggarna. Jag är förundrad över vilka vändningar livet kan ta ibland. Men som min pappa brukar säga, det ordnar sig alltid. Hittills har han haft rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar