Jag har haft ont i nacken och käken i över en vecka. Inte bara sådär vanligt stel som jag brukar vara, utan det är så spänt att jag inte kan slappna av överhuvudtaget. Det gör jätteont. Inte ens min tempur-kudde kan fixa det här. Hade jag haft ett jobb på heltid hade jag gått till en naprapat. Nu har jag inte det, och därför får det här fortsätta tills det går över av sig självt.

Nu är det Kommissarie Winther på tv. Jag är en sucker för svenska deckare. De är så mysiga på nåt sätt. Jag tänker att det är precis sådär det går till i verkligheten.

Efter det blir det raka vägen till sängen. Herregud vad trött jag är. Helt slut. Imorgon blir det samma sak igen. Läsa uppsats och sen jobba. Åh, kom ljuva måndag, kom.

snaaart så

Tre dagar kvar till opponering. Jag längtar och längtar. Tycker att det ska bli så skönt när det är över. När jag har min examen och kan gå vidare till nya utmaningar. På fredag är det examenskalas hos Anna, sen bär det av till Göteborg på lördag för att gå på Green Day, och på söndag ska Alicia döpas. Efter det ska jag andas ut. Jag ska sitta med en kopp kaffe i handen och tänka på hur duktig jag har varit i tre år. För det har jag. Och jag har helt slagit bort tanken på att vi kanske måste komplettera uppsatsen. Jag låtsas inte om det.

god morgon.

Frulle till Nyhetsmorgon, precis som vanligt. Om ett tag ska jag ner till stan med Johan. Tänkte att det skulle vara skitfint väder så vi kunde sitta på torget och käka glass, men det verkar sådär med det. Det blir lunch iaf, som för att fira att uppsatsen är inlämnad och att det bara är 11 dagar kvar i skolan.

jaa

Idag blev uppsatsen klar. Helt klar. Den är nu utskriven och redo att lämnas i Iwonas fack. Tänker att det får bli det första jag gör imorgon bitti. Jag är dock lite nervös att jag ska glömma bara. Få nån slags blackout. Bäst att ställa en påminnelse. Kanske två.

Kvällen har således varit väldigt lugn och skön. Var med syrran på gymmet förut och lyckades äntligen förmå benen att springa en mil. Det var några veckor sen sist och jag började bli lite nervös att distansen helt försvunnit ur kroppen. Men icke! Stadiga 47 minuter blev det, och det får jag väl vara ganska nöjd med, med tanke på att det känts som att jag har gått runt med konstant mjölksyra i benen på sistone. Katastrofen var dock nära! En halvtimme innan avfärd till gymmet ballar min ipod ur. Den hängde sig, bara sådär. Vad fan! Fick panik och delade med mig av den till Anna, som självklart förstod allvaret i situationen. Hon var därför vänlig nog att genast erbjuda mig en helg med sin ipod, då hon ändå inte kommer använda den. Shit, så jävla nära ögat!!

Sen var Johan här och åt kvällsmat när han pausade i sista fixet med uppsatsen. Gud vad skönt att inte behöva känna sig stressad över det där. Nu är det bara två veckor kvar tills skolan är slut. Två veckor. Det är ingenting.

hurtbulle!

Det blev 7.15 i alla fall. Vilket nederlag. Det var ju ljust ändå, vilket underlättade i hela den där "gå-upp-ur-sängen"-processen. En timmes promenad senare är jag hemma och duschad, och öppnade balkongdörren för att njuta av det fina vädret samtidigt som jag äter frukost och ser på Nyhetsmorgon. Ack så fel man kan ha. För med våren kommer också de där JÄVLA TRÄDGÅRDSMASKINERNA! Det är grusinsamlare, gräsklippare, fräsar och fan vet vad. HUR JÄVLA MYCKET GRÄS FINNS DET ATT KLIPPA EGENTLIGEN?! DET MÅSTE JU TA SLUT NÅN JÄVLA GÅNG! HERREGUD!

Mina ben är som stockar. Sprang sex km och toppade det med en halvtimme på climbern, och det var inte så populärt tydligen. Just som det började bli som jobbigast kom fina Martina och gjorde mig sällskap det sista. Stannade på ICA på hemvägen och shoppade lite nödvändigheter, och när jag kom hem och packade upp upptäckte jag att klant-madde glömt kvar gurkan. Så jävla typiskt. Till råga på allt börjar gårdagens styrkepass göra sig påmint. Tänker att en god natts sömn på min underbara tempur-kudde kommer göra mig fit for fight inför onsdagens morgonprome. Eller det är vad jag hoppas på iaf. Lyckades skjuta fram den från sju till åtta, vilket jag känner mig väldigt nöjd med. Herregud vad trött jag är.

tisdag

Då var det Ellen-dag igen. Det är näst sista gången idag, vilket känns ganska skönt. Det har varit kul att vara med i det här projektet och träffa tjejerna, inte minst för att minska mina fördomar mot ungdomar, men det tar ju upp ganska mycket tid också. Det är lite frustrerande också när man märker att det inte finns någon som lyssnar på våra ungdomar och tar dem på allvar. Det gör mig ganska irriterad och jag får såna där "rädda-världen"-tankar. Tänker att jag ska göra akademisk karriär, forska kring skolsystemet och förändra hela skiten.

Ååhååå!

Men herregud vad shoppingsugen jag är! Jag känner för att kasta hälften av kläderna i min garderob och köpa nytt, fräscht. Tänker att jag nog ska göra det faktiskt, som en nystart på nåt sätt. Tills jag slås av att jag är student och knappt har matpengar kvar den här månaden. Fan.

väntan vänta väntan

Det är den 17 maj idag. Embla har gått åtta dagar över tiden (eftersom hennes förra ägare tydligen hade räknat fel) och det är 17 dagar kvar till opponeringen. Efter det behöver jag förhoppningsvis inte göra något mer skolarbete som hör till den här utbildningen. Antagligen kommer jag att läsa ett par sommarkurser. Möjligtvis kommer jag in på Göteborgs Universitet till hösten. Men tiden på socialpsykologiska programmet på Högskolan i Skövde är förhoppningsvis över om 17 dagar. Knock on wood..

Idag är jag ute hos pappa. Har druckit kaffe, pillat lite med uppsatsen och käkat lunch. I eftermiddag blir det till att tvinga mina trötta ben till gymmet, och sen blir det deluxe-kväll med min brutta.

Vad gör man om man är ledig från skolan en dag och är så uttråkad att det känns som att det vore roligare att avlida? Jo! Man går till götasalen, tar en glass och sätter sig och gör skolarbete. Eftersom halva klassen sitter där (en lätt överdrift måhända) så behövde jag inte vara ensam heller. Perfekt!

Frågan är bara vad jag ska göra nästa vecka när uppsatsen är helt klar och man inte kan finslipa eller rätta till något längre? Jag kan ju inte vara ledig en hel vecka! Panik!

men herreguud

Åååhååå vad tråkigt det är att vara ledig! Jag är för trött för att ta tag i någonting, men för rastlös för att lägga mig i soffan och se på tv. Skulle gärna rensat och flyttstädat om jag bara hade haft några sopsäckar eller flyttkartonger. Funderar på att kolla om det finns några avbokningar på zumban idag, bara för att ha någonting att se fram emot. Stan tog jättekort tid och Johan var så stressad över skolan att lunchen blev ganska kort. Så nu sitter jag här och hoppas på att någon ska förbarma sig över mig. Nu ringer pappa, hoppas, hoppas!!!

John Blund verkar ha nåt emot mig

Jag skulle ju kunna säga att det är just typiskt att jag vaknade 03.51 idag när jag är ledig och fick sova hur länge jag ville, men eftersom jag vaknar så tidigt varje dag vore det ju inte riktigt sant. Efter det har jag slumrat och vaknat flera gånger om och verkligen försökt att sova länge. Jag lyckades inte vidare bra, men vad gör det? Om en timme blir det nog att gå till göta och dricka lite kaffe, och sen ska jag ju köpa examenspresent till min brutta! Funderar på att ta en OC-dag idag. Bara ligga i soffan och ta avsnitt efter avsnitt. Det låter som en väldigt bra plan tycker jag. Det kommer nog dock sluta med att jag gör hundra andra saker samtidigt. Så rastlös.

jag har bonde i blodet

Halva dagen har -precis som vanligt- spenderats ute hos pappa och djuren. Vi har tumtränat Wilma och mockat och druckit kaffe. Sen var det Ellen-grupp så det var bara att ta sig hemåt igen. Efter det hade jag dejt på gymmet med Anna, vilket såklart var mycket trevligt. Lyckades springa 6 km och efter det gick vi på climbern och tjötade i en halvtimme. Jag var väldigt seg i benen idag dock..jag och Johan var uppe på berget igår och sprang femman. Det tog nästan exakt 25 minuter och en likblek Johan hävdade bestämt att han minsann skulle kunna kapa fem min på den tiden. Samma Johan som i bilen på väg hem öppnade rutan och sträckte ut huvudet ett tag, för att han var tvungen att ha luft.

Imorgon är jag ledig. Det känns väldigt konstigt såhär mitt i veckan. Vad ska jag göra? Ett hett tips är ju att jag kommer åka ut till mamma och pappa en sväng. Är där mer än hemma hos mig nu för tiden. Sen kanske jag ska åka till stan och köpa Annas examenspresent också. Jag har äntligen bestämt vad jag ska köpa så jag vill göra det nu på en gång. Att vänta känns överskattat.

det är visst nån som är tillbaka

Det har inte varit så mycket bloggande den här veckan. Jag har haft ganska mycket annat att tänka på, har känt mig helt slut både i kroppen och huvudet. Den mesta lediga tiden har jag spenderat ute hos mamma och pappa, det är så skönt att komma ut dit och hålla på med hästarna och hjälpa pappa med gården. Det är som om allt annat försvinner, det finns ingen stress eller press därute, man blir alldeles lugn. Embla har inte fölat än dock. Hon har gått nästan en vecka över tiden nu, så inom en vecka borde vi ha en till häst i stallet.

Även om jag inte vet vad som händer i höst överhuvudtaget, så har jag aldrig längtat såhär mycket efter att skolan ska sluta. Det känns som att mycket som har varit svårt det senaste året, hade gått lättare om det inte hade varit för skolan. Nu är det mindre än en månad kvar. Det är dags att köpa examenspresent till min brutta, hon har tydligen köpt två till mig. Det gillar vi.

Grillpremiär!

Pappa grillade benfria fläskkotletter och jag fixade deluxe-goda klyftpotatisar. Herregud vad gott det är med grillat. Och vad fint väder det är sen då. En alldeles förträfflig dag hittills (om man bortser från att jag sov fyra timmar och är konstant illamående). Nu ska vi tydligen åka iväg och köpa en rockard. Jag fick förresten bakläxa på det där med däckbytet. Det var tydligen inte däcken han ville att jag skulle byta, det var hjulen. Precis som om det skulle göra någon skillnad.

var glad att jag vet hur man tankar

Pappa sa nyss något så fruktansvärt roligt. "Du kan väl gå ut och byta däck på bilen?" sa han. Hahaha, sicken lustigkurre han är min pappa. Som om inte det var nog fortsatte han med att fråga vad jag skulle göra om jag någon gång fick punktering. Mycket lätt, jag skulle ju givetvis ringa till pappa. Hahaha, hohoho. Det var det roligaste jag hört på bra länge. Byta däck på bilen..jag? Hahaha.

the end of the road

Det blev visst en liten runda ändå. Lusten föll på så jag åkte upp till berget och sprang två varv runt tvåochenhalvan. Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Tänkte att det kanske är något fel på mig som tycker att den kortaste rundan den här veckan var den jobbigaste. Men sen kom jag och tänka på att jag sprang milen igår för andra gången den här veckan så det kanske inte är så konstigt ändå om jag är lite seg i benen.

På hemvägen stannade jag på kyrkogården och hälsade på farfar och farmor. Fick lite dåligt samvete när nästan alla hade blommor utom dem..men jag hade ingen plånbok med mig så det fick räcka med lite prat den här gången.

För övrigt är det en lite eftertänksam kväll. Jag är glad över att jag trivs med att vara själv igen. Att jag kan umgås med mig själv en hel kväll utan att bli rastlös och klättra på väggarna. Jag är förundrad över vilka vändningar livet kan ta ibland. Men som min pappa brukar säga, det ordnar sig alltid. Hittills har han haft rätt.

Söndag

Blå himmel och jag har sovit gott. Om min fina häst kunde klämma ut det där fölet också så kan man ju kalla den här söndagen fulländad. Jag känner mig seg i benen så vi får se hur det blir med träning idag. Kanske åker ut till mamma och pappa på direkten istället och dricker kaffe på framsidan och njuter av lugnet.

Den här tröttheten börjar ta kål på mig nu. Jag är så sömnig. Hela tiden är jag sömnig. Det kändes som att jag skulle slumra till på bandet förut när jag sprang. Det var ju lyckosamt att jag inte gjorde det, det hade känts väldigt onödigt och hälsovådligt. Molnen är borta nu. Lagom till att kvällen är här. Nu ska tydligen hästkrakarna ha hö också. Herregud.

första maj

Det är lite småmulet idag. Vita och ljusgråa tjocka moln som vägrar att släppa igenom några solstrålar. Det sätter sig på humöret det där. Man blir lite däven, tung i huvudet och allt känns plötsligt lite mer ansträngande. Lusten att ta tag i saker försvinner med de där molnen. Just nu sitter jag i soffan med datorn i knäet, kaffekoppen bredvid mig och teven är på mute i bakgrunden. Som så många gånger förr. Högtalarna är precis bredvid mig så jag får känslan av att volymen är lite för hög. Bara lite. Men jag orkar inte sänka. Vill inte riktigt. Ögonlocken är tunga, det har inte blivit så mycket sömn i veckan. Om en stund ska jag ta mig iväg till gymmet och springa en sväng. Det är tur att jag har bil idag, annars hade jag inte lyckats övertala mig själv att åka dit. Det är de där molnens fel. Efter träningen ska jag ut till mamma och pappa. Kela lite med hästen och gosa med Chelsea. Pappa skulle ha grillat, men jag vet inte hur det blir med det nu. Det är ju mulet och dant.