Nu är det kanske någon som förundras över mitt plötsliga åldrande och tänker att det inte var så länge sen han/hon såg mig vinglande på krogen i tid och otid med ett glas i handen och på ett osedvanligt glatt humör. Till det har jag bara två saker att säga; 1.Det har alltid bott en pensionär inom mig 2. Det måste ha varit någon annan du såg.
När jag ändå ligger här med datorn i knäet kan jag ju lika gärna passa på att visa en bild från igår när jag och pappa var ute och gick en vinterpromenad.
Det är inte kräks jag har i håret, det är is. Det kan bli så när det är kallt ute och håret är lite fuktigt.
1 kommentar:
Vad söta ni är! :) Att du lyckades lura till dig en promenad när du egentligen skulle skriva tenta var inte dåligt...
Skicka en kommentar