Jag blir så arg. Det bara kokar inombords. Jag vill bara göra nånting åt det, få det att sluta. Jag vill spola fram ett tag tills allting är bra igen så jag inte behöver genomlida det här. Åååååh det är så frustrerande.
Ja just det. Jag pratar förstås om OC. Oliver-perioden. Jag är mitt inne i den nu. Det är för jävligt. Påverkar mig lika mycket fortfarande. Jag behöver min brutta. Det är svårt att gå igenom det här ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att vi aldrig lär oss. Och att det aldrig blir lättare? Tix!
Skicka en kommentar