inget konstigt med det

jaha, nä men Sara tyckte att jag pga oförutsedda händelser behöver alkohol och intellektuellt umgänge. Det innebär att det är kåren som gäller ikväll. Vem är jag att säga nej till Sara liksom? Jag följer ju hennes minsta vink som en sällskapssjuk hundvalp.
Nu kan man ju dock undra vad som hände med min vita månad. Ger jag upp den bara sådär? Det verkar ju viljelöst, en smula förnedrande och tyder på brist på karaktär. Om det inte hade vart så att det var bestämt på förhand att vi skulle få göra ett undantag var. Och förresten ska jag ju faktiskt inte ut. Ska ta en öl bara. Eller två.