jävla skoskavshelvete.

Shoeshave.

Mm, skoskav. Bara sådär. Det skulle ju kunna ses som en bagatell. Andra ser det alldeles säkert som en bagatell. Men inte jag. Nä, det här rör om hela min existens. Allt jag gör präglas av det. Det står skrivet i pannan på mig. Det här innebär omstrukturering av rutiner och är det nånting jag inte tycker om så är det att behöva ändra på saker. Jag måste tex ta kortare morgonpromenader, anpassa outfiten efter skoskavsskorna, och gå runt med äckligt skoskavsplåster. Bland annat. Det kommer att bli en tung period det här, och jag inledde redan idag med en påse godis. Jag blev genast lite gladare, men så kom jag på att jag ska jobba hela dagen och kvällen imorgon. Man måste ha skor på sig då.

Kläng.

Nu är jag hemma igen. Från Örebro alltså. Fattigare än vanligt, med mer kläder i garderoben, och med en brutta hängandes runt foten. Hon har saknat mig. Väldigt mycket. Man skulle nästan kunna tro att hon lever för mig. Att jag är det bästa hon har. Så även om jag skulle kunna skriva en massa roliga saker om helgen så får jag låta bli. Jag måste umgås.

I rest my case.

En reflektion bara.

En bild från den gångna helgen. Jag undrar egentligen vem som hade roligast på världens största lekplats. Sara eller Neoline..?

Sola sola sola.

Min panna känns som läder. Den liksom stramar och svider en smula. Näsan är likadan, fast den är lite lätt röd också. Kinderna har klarat sig ganska bra. Än. Fräknarna har börjat komma fram. Mina armar har den där snygga randiga färgen, ni vet så som dem blir när man inte vänder på sig med jämna mellanrum. Axlarna har klarat sig förvånansvärt bra, och överlag är jag ganska nöjd med dagen. Man blir glad av sol. Och som redan framgått, även en gnutta rödbrun. Men som vi alltid säger här i Bruttanhood. Det gör inget om man blir röd först. Det blir brunt sen.

Hemma igen då. Tillbaka till landet Inte-sitta-still. Här är det promenader, solning, plugg, syltkakor, matlagning, träning och umgås. För det är bra att göra saker. Det blir så mycket onödigt tänk annars. Nä, bort med onödigt tänk och in med hålla sig sysselsatt.

I helgen ska jag till Örebro med min söta mamma. Jag ska shoppa då. Och så ska jag inte tänka. Speciellt inte på pengar. Bara på hur mycket jag är värd att få shoppa.
(och sånt där psycho-babble om att man bara shoppar för att fylla massa tomrum är inte välkommet på min blogg. I bruttanhood får man fylla hur mycket tomrum som helst med shopping. Fyll bara. Fyll fyll fyll.)

Okej, jag kan väl medge att jag efter en dag i slottskogen är helt slut. Jag vill däcka på soffan och inte vakna förrän i övermorgon. Jag kan inte ens skriva. Det finns inget kvar i huvudet. Det är tomt. Slut. När jag blir stor ska jag ha ett barn. Ett och inget mer. Och massa nannys. Hur många nannys som helst. Det ska vara nannys överallt.

voila

Alla är hela, hyfsat rena och på gott humör. Efter lite turbulens på hemköp så är alla även i tryggt förvar i lägenheten. Det här var ju inte ett dugg svårt.

början på slutet.

Jag skickade precis ett sms till Anna där jag förundrades över att Abbe var så mycket yngre än man minns honom. Hon fattade inte alls att det handlade om Madicken, vilket får mig att fundera på om jag är den enda 21-åringen som spenderar fredagkvällen framför barnprogrammen...?

Helg.

Jag ska till Göteborg idag. Jag ska vara barnvakt. De lyckliga heter Neoline och Timothy(den ovan, på bilden.) och dem är två intelligenta och väluppfostrade små människor. De har också fått höra att det i helgen är Madde som bestämmer. Madde och ingen annan. Det kommer ju bli en sån bra helg.

Jag borde ju vara minst 25. Egentligen.

Man skulle ju kunna tro att jag, efter en vända på kåren igår kväll, skulle vara seg och jävlig och inte få något gjort idag. Men det är det som är det fina med att komma dit tidigt! Är man där vid nio sitter man och jäspar vid elva och lägger lite försiktigt fram att det ju faktiskt är en dag imorgon också. Hem, sova och upp klockan sju med siktet på gymet. Hemma vid kvart över nio med en hel pluggdag framför sig. Jag är så bra på det här!
Nu ska bara den där fjanten jag bor med komma hem så vi kan börja laga mat. Sen blir det film. Rent eller Utvandrarna. Bohem-musikal eller svensk ångest. Går det ens att välja?

inget konstigt med det

jaha, nä men Sara tyckte att jag pga oförutsedda händelser behöver alkohol och intellektuellt umgänge. Det innebär att det är kåren som gäller ikväll. Vem är jag att säga nej till Sara liksom? Jag följer ju hennes minsta vink som en sällskapssjuk hundvalp.
Nu kan man ju dock undra vad som hände med min vita månad. Ger jag upp den bara sådär? Det verkar ju viljelöst, en smula förnedrande och tyder på brist på karaktär. Om det inte hade vart så att det var bestämt på förhand att vi skulle få göra ett undantag var. Och förresten ska jag ju faktiskt inte ut. Ska ta en öl bara. Eller två.

"Oss emellan- mellanmänsklig kommunikation"

Har suttit vid mitt skrivbord i två timmar. Eller ja. Jag har försökt sitta vid mitt skrivbord i två timmar. Lite koka kaffe, öppna posten, diska, och lite random kolla ut genom fönstret har ju kommit emellan. Jag har öppnat boken, absolut, det har jag gjort. Jag har läst i den också. Jag kanske rent av har lärt mig lite. Men jag får ju ingen kontinuitet i det här. Jag vill bara gå iväg. Träna, promenera, dansa i vardagsrummet, tönta runt på maxi. Vadsomhelst egentligen. Jag är ju helt galet asdålig på det här med att koncentrera mig. Kanske borde ha valt en praktisk utbildning. Blivit byggjobbare eller nåt.

Om man skulle baka lite kanske. Eller damma. Eller ta en promenad.

Rastlös och virrig. Med en oförmåga att sitta still och slappna av. Börjar få ont i knäna av allt promenerande. Nacken knakar när jag rör på huvudet. Det strålar lite i ryggen och ibland kommer jag inte ihåg vad jag åt till middag. Tappar saker gör jag. Och går in i dörrkarmar.

Men det är bara o köra. Lite till bara, lite till.

Mm, jag får ge universum lite cred. Fula knep och lördagstristess och till och med snö blev det, och det bara under första veckan. Det här skulle ju kunna knäcka även den bäste. Men så minns vi ju att det inte är jag. Den bäste alltså. Jag är ju en helt vanlig tjej som råkat sälja sin själ. Billigt. Så universum kan ju komma med sina smålöjliga försök till seger. Jag har kontakter.

bring it on

Här stannar man hemma en helg, tänker att det ska bli skönt med lite lugn och ro, inget skuttande runt bland fulla människor på krogen och ingen bakfylla. Bara skön ångestfri helg. Nä, men istället för en deluxe-söndag med träning, solning och lite plugg så får man maginfluensan. Maginfluensa! Försöker universum säga mig nånting? Att jag inte gjord för vita helger? Eller är det krig nu? För jag är på.

jaha..

..då har det gått fem dagar på min vita månad då. Det är ju nästan en hel vecka. Ska jag vara ärlig vet jag inte varför folk verkar tycka att det är så svårt. Det här är ju inte ett dugg jobbigt. Hur skönt som helst faktiskt. Tänk bara vad mycket onödig ångest som kommer försvinna. Bara sådär. Inga fula fyllebilder att fasa för och inget "jamen du hade ju kul i lördags iaf, hehehe". Och alla slantar man sparar, det är ju helt sjukt, jag kommer bli miljonär ju.
Nope, nu på söndag ska jag träna. Och plugga. Och må allmänt bra. Förstår inte den där hetsen med att gå ut hela tiden..det verkar ju jättekonstigt.

(och inget sånt där tjat om att man ju kan gå ut och ha kul utan att supa ner sig totalt och ohämmat leka linslus på förfesten och fuldansa på harrys och gå hem i strumplästen. Det känns lite passé. Jag är faktiskt snart 22. Jag vet bättre.)

kärlek i bruttanhood.

Okej. Jag har 130 sidor kvar att läsa tills imorgon. Det skulle ju kunna gå. Men nu har jag två förälskade katter i lägenheten. Eller så är dem inte alls förälskade utan bara väldigt heta på varandra. I vilket fall som helst har Alice parningsrop hållt mig vaken inatt. Och nu håller dem på som aldrig förr. Så jag sitter här och försöker sätta mig in i organisationsplugget medan våra katter parar sig. Högljutt.