Jag trotsade regnet förut och vandrade bort till gymmet. Idag var det rygg+biceps som stod på schemat, det följdes upp av 7km tempo-löpning. Det var gött att få springa fort igen och verkligen känna att det var jobbigt. Jag har mest sprungit distans på sistone och då blir det ju lite lägre tempo. På löpbandet kan jag ju dock inte ägna mig åt jogging, herregud, alla kan ju se mig. Det är bara att maxa. Bruttan frågade lite förskräckt för ett tag sen om jag blivit en "stönare". Hur hemskt det än känns att medge får jag nog säga att det kanske är på väg däråt. Jag vill ju ta ut mig max, då är sista kilometern eller repetitionen jävligt jobbigt, det går inte att vara helt tyst då. Det är stört omöjligt.
På hemvägen fick jag reda på att jag kan få ledigt den sjunde augusti, så då kan jag ha en heldag med mina systrar innan kent-koncerten på kvällen. Så har jag varit duktig nu också och skurat rent ugnen, så nu är köket nästan färdigstädat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar