skogaholms. Den är bäst.

Hur kan man inte älska pepparkaksdeg-perioden? Varje år glömmer man bort hur gott det är. Varje år blir man lika lycklig när man kommer på det igen. Jag och Anna bakade pepparkakor i söndags. Vi hade två degar. Har man två degar kan man nämligen äta hur mycket pepparkaksdeg som helst. Tills man får ont i magen kan man äta. Jag ska åka till göteborg i helgen och julpyssla med mina guldklimpar. Om vi ska baka pepparkakor hoppas jag på flera degar. Det är viktigt att barn lär sig att man ska njuta av julen. Att pepparkaksdeg inte bara är till för att bakas med. När jag var liten gjorde mamma degen själv. Mysigt. Sen när den fastnade i bordet och mamma svor kände jag inte riktigt att det var läge att börja äta upp den. Hon ville göra saker på rätt sätt också. Ville ha inne pepparkakorna i ugnen så länge som man skulle. Inte som jag och Anna, som sänker värmen på ugnen och ställer klockan på fyra minuter. Hon var inte alls med på det där med att göra alldeles för tjock nyponsoppa heller, min mamma. Eller koka sönder makaroner. Hon ville inte ens bränna falukorven. Anyhow, om vi ska baka godis eller pepparkakor på lördag hoppas jag att det finns material i överflöd. För barnens skull.