Det blev inget städ. Det blev en sjutusan till kalas-spurt på tentan. Satt och mosade hela eftermiddagen och nu är jag helt slut i huvudet. Skulle gå ut och gå men gick bara och gäspade så det kändes ovärt. Jag vet knappt vad jag heter. Vem är jag? Skam, skuld, ontologisk trygghet? Jag känner mig hjärndöd. Det kan stämma. Varför skull jag annars använda ord som sjutusan och kalas-spurt? Usch. Jag blir äcklad av mig själv.