existentialism

Det ligger en död fågel utanför huset. Jag gissar på att den flugit in i grannens fönster och stendött. Det verkar ju jättelöjligt men jag började nästan gråta när jag såg den där lilla fågeln ligga där och vara död. Okej, kanske inte, men jag började tänka på såna där existentiella frågor om livet och om döden. Och plötsligt insåg jag att jag kände sympati med den där fågeln. Att den varit ute och flugit och haft det skönt och njutit av vädret och sen PANG! in i ett fönster och så finns den inte mer. Är det inte lite tragiskt? Blir man inte lite eftertänksam när man funderar på hur snabbt det kan gå..?

Från den historien till en annan. Imorses när jag var på gymet så såg jag på nyhetsmorgon samtidigt som jag tränade. Göran Karlsson från Åtvidaberg var där och skrapade triss. Han var nog över 65 iaf denne Göran. Okej, det är ju inget speciellt med det, det är ju alltid pensionärer som är där. Men Göran hade chans på fem miljoner. Fem! Och han vann hundratusen. I vanliga fall ser man hur vinnarna försöker dölja sin besvikelse för allt under 300 000, men inte Göran och hans fru. Dem var jätteglada. Frugan satt och klappade febrilt i händerna och Göran var nästan mållös. Och där stod jag, med pipig andning och log det största jävla leendet man nånsin sett, och jag var nära på att börja gråta. Igen.

Berättade ju då dessa historier för min brutta och hon svarade med att höja på ögonbrynen, ta fram ett hånleende och fråga vem fan jag är och vad jag har gjort med hennes cyniska och åh så bittra vän.
Jag vet inte bruttan..jag vet inte..men jag saknar henne litegrand.

Nej det är väl klart att jag inte ringer min bästa vän och andas i luren och sen lägger på. Sånt är det ju bara psychos som gör. Jag är väl ingen jävla stalker heller.

kom hem..

Ashungrig och med en roomie som typ har gått under jorden, sitter jag här med lite solsting och vätskebrist och väntar. Väntar och väntar. Hon kommer aldrig. Snart åker jag till Max utan henne. Och jag kommer njuta av den där hamburgaren, och sedan kommer jag åka till Sigges, och jag kommer köpa massor med godis, och sedan kommer jag ringa till henne och inte säga nånting. Bara för att skrämmas lite. För att visa att jag fortfarande finns. För att hon inte ska vilja överge mig såhär igen. Det ska jag göra.

Fick för övrigt hybris igår kväll och gjorde klart mina tentor. Båda två. Satt uppe till mitt i natten. Och varför det då kan man ju undra..? Jag ville sola idag. Jag ville bli brun. Min fåfänga tog överhanden. Jag älskar när den gör det.

Vad faan har hänt med solen!? Den är här och utan moln som stör, men tar den? Gör den mig brun? Nej. Jag sitter här och känner mig som ett ägg i en stekpanna men syns det? Jag tycker jag har gjort mitt till med hårspray och grejer för att göra det där hålet i ozonlagret liite större. Varför räcker det inte? Snart bojkottar jag det här jävla balkongsolandet och drar ned till solariet istället.

disciplinära åtgärder.

När man sätter sig och ska plugga har man ju lite tid på sig att få komma igång. Man unnar sig en stunds nöje innan man börjar med självplågeriet. Man kan exempelvis kolla något lite snabbt på internet, lägga in bilder i datorn från någon urartad fest eller bara filosofera i ett par minuter innan man drar igång. Den här lilla tidsperioden kan ju med fördel vara ganska kort, kanske fem-tio minuter. Annars finns ju risken att man liksom kommer ur pluggtänket och in i något helt annat. Det är ju då när man för 40 minuter sedan satte sig vid datorn för att plugga, men ändå inte kommit längre än till facebook som man kanske får börja fundera på att ta bort såna förmåner. De gynnar ju inte direkt arbetssituationen och jag känner mig väldigt oproduktiv när jag sitter här och lallar runt. Jag har ju för fan två tentor att göra.

Anna Skipper i mitt hjärta

"Skulle du vilja duscha i det här på utsidan också?". Min favoritreplik, alla kategorier. Givetvis är det ju ingen mindre än Anna Skipper som så fint myntat uttrycket till alla coca-colalovers därute. Det är så härligt befriande med någon som kan vara så brutalt ärlig som Anna Skipper. Så osvenskt på alla sätt. Och givetvis ska ju hela Sveriges befolkning låtsas att tycka illa om detta gudasända energiknippe. Man ska vara arg för att Anna Skipper är dum mot alla tjockisar, att hon bidrar till det vridna kroppsidealet. Att hon bara slänger människors mat, som dem faktiskt har köpt och betalt för! Att hon dessutom gör det på tv är ju bara ännu mer oacceptabelt.

Men innerst inne, i varje hjärta, tror jag att folk gillar Anna Skipper, bara litegrand sådär. För att hon är så sund, men ändå så solariebrun året runt. För att hon tvingar av alla rökare sina dödspinnar, men ändå står där och feströker på krogen, och för att hon kallar människor tjocka i tv, men ändå inte är sådär irriterande smal själv. Och det är ju det folk måste förstå. Anna Skipper vill inte ha ett trådsmalt Sverige, hon vill ha ett Sverige utan socker, som bara röker på fest, och vars största last är alla dem där extra timmarna i solariet.

hemtenta

Jag är lite löst orolig över att min hjärna ska krympa ihop som ett russin och försvinna ut i oändligheten. Tänk vad läskigt det vore..

Trasdocksgänget

En klass för sig skulle man kunna säga. Vi i trasdocksgänget.
Det blir grillning idag igen. Ölen är kall och hamburgarna ligger och väntar i kylen. Det är kubbturnering på schemat. Mixade lag och alla möter alla. Ytterst seriöst givetvis, som alltid när trasdocksgänget samlas. Sen blir det muffins och vin och schlager och feta-ost också.
Kan man egentligen ha det så mycket bättre på en onsdagskväll..?

det finns ju så mycket annat.

Nä, men om man kanske skulle ta och börja med tentan då.

..eller så väntar jag lite till..

Kåren.

Jag satt vid matbordet förut och ältade hur synd det var om mig. Till slut fick Anna nog och sa: Nä nu får du faan ta och rycka upp dig lite bruttan, ska du ha en turkisk peppar!?" Jag blev ju givetvis jätteförvånad över denna ovanliga reaktion men sa: "javisst". Så där började väl egentligen kvällen då. Nu väntar lite dusch, lite smink och lite the killers innan man drar iväg på kvällens första födelsedagsfest. Destination Alexandra, tårta och alkohol. Efter det bär det av till nästa födelsedagsfest och lite mer alkohol. "Nä men vi tar väl med pepparn..?" sa jag till Anna förut och hon var inte sen att haka på. Några shots tackar man väl aldrig nej till, resonerade vi.

Dagens reflektion.

Det är ett hårt liv att vara student. Det var ungefär vid tre-tiden vi insåg det. Då när vi tyckte oss vara klara för dagen med grupparbete och höll på att knalla bort till systemet. Det började som "ska vi ha öl eller pepsi ikväll?" och slutade med varsin box vin till Sara och Per, en flaska vin till mig och en skrällflaska med lakritsshots till oss allihopa. Såhär på en vanlig tisdag. Ett hårt liv.

armen i vinkel.

Då var den här då. Lördagen. Den lördagen. Lördagen vi har väntat på i en månad. Risken finns ju att det kommer floppa totalt. Att vi kommer däcka under bordet klockan nio och vakna med livets värsta bakfylla och åter igen svära på att aldrig mer dricka alkohol. Men antagligen kommer det bli asbra. Det brukar bli det när bruttanskapet är inblandat.

Så, första ölen är uppdrucken och nu väntar en irish och lite Elvis-sjung. Som jag sa till min brutta förut när vi värmde upp vårt älskade singstar, förlust är inte ett alternativ ikväll. Jag är för laddad.

dagen D. Som dom säger.

Uppladdningen inför imorgon kväll är i full gång. Okej, den kanske har varit i full gång i en månad. Sedan dagen vi bestämde oss för en vit månad, men skit samma. Vi ska ha askul. Anna hävdar att vi inte alls kommer att bli sådär fjompigt odrägliga, men jag vet bättre.. Klart vi kommer vara odrägliga. Inte bara det, vi kommer vara högljudda, jätteglada, lite halv-vingliga och antagligen jävligt osexiga också. Men det gör inget. Så länge man undgår dem där jävla bogrensfascistfotograferna så spelar det ingen roll. Det finns ingen som kan bevisa något.

Förlåt.

Nä men jag fick lite negativa vibbar av dem där sista inläggen.. Så kan vi ju inte ha det. Här i Bruttanhood förtränger vi ju allt dåligt. Vi håller det inom oss och låtsas inte om det. Vi skriver det absolut inte i någon jävla blogg så alla kan se. Så jag ber om ursäkt för det där med skoskavsgnället. Jag vet inte vad jag tänkte på.