Det blev lyckat. Båda sa ja och ingen ramlade ner för stupet. Världen är numera en Lindholm rikare. Pappa är som synes nöjd.

bröllop eller

Låtlistan är klar nu. Jag har färgat håret också, det gjorde jag ganska tidigt. Vid 23.20 ungefär. Nu ska vi göra en present..och skriva ett tal. Känns som att vi är bra med i matchen.

Jag tänkte pallra mig upp imorgon vid åtta o köra en morgonpromenad med hunden. Pallar jag eller?

Back on track

Jag var ute och sprang imorses. Det var en hel månad sen sist så jag tyckte det skulle bli sjukt skönt att komma igång igen. Jag var jättepepp och satte på shuffle i ipoden och tänkte att nu jävlar ska här springas!

Sen sprang jag. Jag fick blodsmak i munnen och sista halvan trodde jag att jag skulle spy. Lustigt det där med kondition och hur snabbt den försvinner.

Vad tror vi om att göra ett nytt försök på torsdag?

Jag gjorde inte sönder något. Därmed kändes kvällen ganska lyckad.
Mitt GI-liv däremot. Inte riktigt lika lyckat. Det är moff idag. Verkligen jättemycket moff. Anton var här förut med tårta från Annas överraskningsfest och så har jag köpt massa godis också. Äntligen. Men det gör inget. Min vän Johan säger att mat är kärlek. Självklart lyssnar jag på honom.

sexslav..

Jag ska jobba på kåren ikväll. Japp, jag och Anna har gått med i sexet. Ska bli kul faktiskt, börjar bli lite nervös bara. Jag hatar den där känslan av att börja på ett nytt jobb. Då när man inte vet vad man ska göra, utan bara står och känner sig överflödig. Det positiva är ju att när man bara står där så är risken inte lika stor att man gör sönder något. Mm. Jag får se det så. Från den ljusa sidan. Det ska bli kul det här.

Hemma igen då. Lyckades hitta en present till Malin, två till och med. Lyckades dessutom roffa åt mig pappas bilnycklar, och därmed också själva bilen. Väldigt skönt måste jag säga, att slippa cykla till och från vasastan ikväll. Jag känner mig nöjd. Risken är dock ganska hög att jag kommer att falla för den där frestelsen. Frestelsen med stort F. Eller stort G kanske. Jaja, det är givetvis så att mitt huvud fortfarande är ockuperat av en enda tanke. Men åh, patetiska människa, kanske ni tänker nu. Köp dig lite jävla godis och håll käft. MEN. Det är inte så det funkar. Man kan inte bestämma sig för en sak, kämpa stenhårt för det i 1,5 vecka och sen bara ge upp. Skita i allt och göra som man vill. Det är inte rätt. Jag skulle inte kunna leva med skammen. Därför måste jag försöka omgruppera trupperna och bygga upp mitt försvar mot det här jävla suget ännu mer. Och sen, på lördag, när jag faktiskt får äta godis, så kan jag njuta av det så mycket mer. Det kommer kännas legitimt, och rätt, och inte ett dugg skyldigt att göra så. Därför väntar jag. (eh..försöker..)

pro har byggt nytt kontor i mitt huvud.

Ny dag, nya möjligheter. Gud så käckt. Helt underbart skönt att få duscha efter sin morgonpromenad idag, i rinnande vatten då förstås. Jag har dessutom tagit mig för att plugga en del, så jag har bara 75% kvar i boken som handlar om självmord nu. Alldeles strålande. Måste bege mig ner till stan för att hitta en present till Malin om nån timma också, det lär ju bli dagens utmaning. Vad kan man köpa till någon som bara önskar sig ankelsockar?
Ikväll är det sexfika på kåren och efter det bär det av till vasastan där vi ska fira Josefina. Blir nog ganska tidigt för mig dock, jag är ju nästan pensionär nu, det är inget som ska tas lätt på.

Nu: Kaffe.

Så sjukt nära att trilla dit. Att ge upp litegrand, bara för nån timme eller så. Släppa hämningarna, sluta tänka och bara njuta. Jag trodde verkligen att jag behövde den där fixen. Hela mitt väsen skrek att jag inte skulle klara mig igenom det här om jag inte fick den. Om än bara en liten. Men jag kan stolt säga att jag stod emot. Abstinensbesvären är inte ett dugg mindre nu, gudarna ska veta att det känns precis lika hårt som innan. Men jag vet att jag kan klara det nu. Jag behövde den här krisen för att bli lite, lite starkare. Fixen får vänta. Godis äter man bara på lördagar.

Vattnet är på igen. Jag har varit primitiv hela dagen, och ska jag vara ärlig har jag faktiskt inte klagat speciellt mycket heller. Jag "rasade" förut vid lunch men det gick över ganska snabbt. Anna uppförde sig så moget kring det här så jag kände mig manad att ta efter.

Sen var jag hemma hos syrran och körde lite provsminkning inför bröllopet. Det var tydligen jag som fick den stora äran att göra bruden vacker så det var väl bäst att testa lite innan. Mamma tyckte helt sonika att jag borde sminka henne också så frågan är ju när jag ska hinna med mig själv..Mimmi erbjöd sig snällt att skjuta vigseln från tre till kvart över. Det är kärlek.

Dagens missöde var ju dock Nintendot. Jag hade snott med mig detta nostalgipacke från vinden hemma i Ryd och vi bruttor tänkte köra tv-spelskväll en tisdag som denna. Det är dock svartvitt och utan ljud så funderingar rör huruvida det saknas några kablar eller ej..den som är en hejare på Nintendo får ju gärna komma med ett genidrag om hur vi ska kunna lösa det här problemet.

På återseende.

7-16

"De" ska stänga av vårt vatten imorgon. "De" för att jag inte har en aning om vilka. Eller varför. Det sitter en lapp på porten där det står skrivet om något slags underhåll som ska genomföras. Jag undrar mest bara vad dem kan göra i ett trevåningshus som kräver att dem måste stänga av mitt vatten i nio timmar. Det här innebär ju alltså att jag inte kan duscha efter min morgonpromenad och att jag måste gå halvsvettig och äcklig till föreläsningen.

GI

Sjuuuukt jävla godissugen! Det är ju inte ens roligt, jag tänker på godis hela tiden. Småfolket i mitt huvud är formade som små lakritsfiskar och dem skriker efter hallonbåtar. Det värsta av allt är att jag vet att jag kommer att stå emot. Inte ens hoppet om att få trycka i mig några färgämnesfyllda sockerbomber finns kvar. Och där, bredvid fiskarna rullar också ett mantra. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag. Lördag...

Måndag igen då, with all it has to offer. Jag har aldrig gillat måndagar egentligen. Jag tycker iofs att tisdagar är värre, men det är nånting med det där att ha en hel vecka framför sig. Det är stressande på nåt vis.
Any how. Började dagen med en morgonpromenad med bruttan, så är mycket stolt över mig själv. Det var alldeles grått när jag vaknade så för en sekund eller tre så övervägde jag starkt att stanna kvar i sängen en timme till. Det räckte dock att tänka "syrrans bröllop, klänning, vara med på kort", så var hurt-kläderna på.
Efter föreläsningen var det ansiktsbehandling som gällde. "Gud vad skönt" kanske vissa tänker nu, men ICKE! Mina ansiktsbehandlingar är inte sköna på något sätt. De är effektiva. Jag låg alltså i 60 min och plågades medan min kära hudterapeut klämde pormaskar och la på krämer.

Nu hoppas jag på att kunna övertala min kära inneboende att vi ska börja laga mat. Jag är hungrig. Ingen tycker om mig när jag är hungrig.

Så vad gör man då, en sån där lördag där alkohol inte ingår i bilden? Jag hade världens skönaste dag ska ni veta. Morgonpromenad på berget med Ida o lille ragge, sen även med min brutta. Vi handlade mat och vi åkte ner till stan en sväng och sen hem igen för lite plugg. På eftermiddagen kom mamma och hämtade mig och Wilfred och så åkte vi hem till ryd och åt fläskfilé. Jag donade lite med Wille, la i min musik och annat sånt där han blivit tömd på, umgicks lite med päronen och sen åkte jag hem igen. Skapade skyhög mysfaktor och la mig i sängen och såg på Breakfast at Tiffanys med Muffin. Vad mer kan man begära?




Idag går jag mest och funderar på varför människor festar överhuvudtaget?

söndag 14/9

Det är så skönt med såna här söndagar. Då när man vaknar vid nio-tiden och inte är ett dugg bakis. Man går ut på en skön morgonpromenad i solskenet och sen kan man sätta sig och plugga en stund efter frukosten. Det finns inte tillstymmelse till fylleångest och man är sugen på riktig mat istället för pizza och cola.
Är det alltid såhär när man inte festar bort helgen? Varför har ingen berättat det tidigare?

Wilfred is back

Äntligen är han tillbaka! Wilfred! My precious. Min älskade dator. Nu kan jag vara inne på facebook hela dagarna igen! Jag kan skjuta upp pluggandet, och vara online på msn och göra såna där fördummande saker som inte har någon som helst vettighet i sig! Underbart ju! Dessutom har jag fått min nya skrivbordsstol vilket ju också innebär att jag rent fysiskt kan klara av att sitta framför datorn hela dagen. Mitt liv är fulländat igen.

Människa igen

Nu känns det som att jag lever igen. Jag vet vad jag heter och alla mina tankar är samlade på en och samma plats. Det blev lite mycket där ett tag, med faddrandet, pluggandet och planeringen av syrrans möhippa.. Sen har min dator dessutom gått och tixat ihop sig så den är bortskickad till nån verkstad..detta betyder alltså att det bara finns en dator i bruttanhood just nu, ni förstår ju situationen...

Nu har jag dock kommit in lite halvt i mina rutiner igen, plugg på dagarna, tv på kvällarna. Det finns inte lust till så mycket annat nu heller när hösten börjar komma. Partydagarna as we know them är minsann över, nästa tillfälle blir bruttans födelsedag och då blir det en salongsberusning a la vuxna människor.
Nä nu är det tillbaks till plugget, boken ligger och skriker efter mig. På återseende.